Resfeber & lite Student

Nu börjar fjärilarna i magen bli väldigt stora!!!

 

På lördag flyger jag och Pia till USA för att hälsa på Jonna, Eric och Molly :)

Det ska bli så jäkla roligt :) :) :)

 

 

Väskan är packad med Marabou choklad, knäckebröd, skumtomtar m.m.

Förstår inte hur Amerikanerna klarar sig utan Marabou choklad, knäcke m.m.

och en jul utan skumtomtar finns inte!!!

Pia har även packat ner pepparkakor, glöggkryddor m.m.

Dom vet inte vad dom går miste om ;) ;)

 

 

Jag är nervös hur min kropp kommer att reagera på en flygresa

och denna resan tar ju några timmar....

men jag har ju den turen att resa med en sjuksköterska, så det kommer bli bra :)

Nog pratat om nutiden......nu går vi tillbaka några år tycker jag!!

 

 

Studentveckan juni 2002

 

Nu va det dags för studentveckan....

Yiiipppiiiieee säger säkert de flesta, men jag va inte lika glad,

för pga. av alla behandlingar jag fått under våren,

så har studierna blivit lidande så jag går inte ut med slutbetyg,

utan med ett samlat betygsdokument.

Det kändes jättejobbigt, men det va ändå roligt att kunna ta studenten med mina vänner <3

Jag kunde inte va med på alla festligheter, för jag orkade helt enkelt inte.

Det va en sorg att inte få uppleva studentveckan som den ska upplevas.....

skratt, alkohol, vänner och glädje.

 

 

7 juni va det dags för oss att ta studenten och jag hade varit iväg 

och köpt en fin vit kjol och en söt vit topp till.

Hår hade jag inget, så det fick bli peruken.

Jag hade inte varit i skolan så mycket på slutet av terminen,

så jag kunde inte studentsången (fast man borde väl kunna den)

sen vågade jag inte ta av mig studentmössan,

för tänk om håret följde med och alla fick se att jag va skallig och sjuk :(

 

 Allt började med att vi hade champagnefrukost ute i Ynde på skolan, sen skulle vi gå till kyrkan.

När alla andra skulle gå runt i centrala Sölvesborg,

så jag fick lägga mig i läraranas vilorum där det fanns en säng

som jag kunde lägga mig och vila i tills alla va tillbaka igen.

Sen va det dags att göra sig redo att "springa" ut, vi gick in i klassrummen högst upp och tittade ut genom fönsterna för att lokalisera våra familjer (jag är glad att jag har en lång pappa)

Sen va det dags att ställa sig i korridoren som sakta flyttades framåt

tills det va vår klass tur att springa ut...

Jag va jättenervös och lite ledsen att allt va slut.

Jag blev överrumplad med kramar, blommor, nallar och plakat <3

Trodde inte att så många personer brydde sig om mig.

Självklart fick man ställa sig så alla fick ta kort på mig...

Jag fick stå över att åka släp, bil genom byn med min vänner, för det fanns inte ork till det.

Sen fick jag inte bli sjuk, för skulle in på behandling veckan därpå.

Så jag fick snällt sätta mig i bilen hem med pappa o Pia....

 

 

Det va varmt ute, så vi kunde sitta i trädgårdsmöblerna

(för det skulle dröja en stund innan alla de andra gästerna kom)

Pappa hade varit ute i skogen och fixat björkris och satt upp längs med husväggen

 Det hängde självklart blåa o gula ballonger i björkriset.

Det va så fint :)

 

Jag ser ut som vilken tjej som helst, som tagit studenten. jag ser väldigt glad ut.

Det känns sorgligt att titta på dessa bilder

och se en glad tjej som försöker dölja att hon innerst inne mår väldigt dåligt.

Mitt Hb va lågt (82) och jag va väldigt trött och orkeslös, men ändå håller jag upp humöret.

Det är väl sån jag är helt enkelt....

Jag kanske är en stark person, som många försöker tala om för mig?!?!

Jag kunde likagärna bara tyckt synd om mig själv och bara gett upp,

 men då hade jag inte fått uppleva min student.....jag hade aldrig träffat Christian <3

jag hade inte fått uppleva alla roliga stunder/upplevelser jag haft med mina vänner och familj.....

listan hade blivit väldigt lång på allt jag hade gått miste om....

OM jag hade valt att ge upp!!

Men det gjorde jag inte och det gör jag fortfarande inte,

för här sitter jag och skriver om mitt liv <3

 och lever de samtidigt, fast att det är kämpigt många dagar.

Det är fler än jag som har det kämpigt!! <3

 

 

  

 

 

 

Kram & Kärlek

Anna

 

 



Ny behandling igen

Det va några dagar sen jag skrev något....

Jag har börjat arbetsträna och har/är varit väldigt trött om dagarna, så har inte haft orken att skriva.

I helgen blev det en tur till Stockholm med goa vänner <3

Det va precis vad jag behövde, få skratta och ha roligt :)

Nu är jag tillbaka vid datorn igen för lite skrivande...

 

 Nu återvänder jag till våren/sommaren 2002

 

Jag ska börja med en ny sorts cellgift istället för MIME-behandlingen

som gav såna smärtor, främst i benen och svullnad.

Högerbenet har blivit betydligt bättre, det vänstra är fortfarande svullet,

men är på bättringsvägen, så ska börja med den nya cellgiftbehandlingen.

Denna heter DHAP.

Tisdag 21 maj- Torsdag 23 maj 2002

 Börja med DHAP-behandlingen hos onkologen i Lund på adv. 88.

Inte mycket att säga mer än att det är väldigt jobbigt att behöva byta behandling hela tiden....

Får en hel lista med mediciner som ska plockas ut på apoteket innan hemfärd.

 

Några dagar efter behandlingen så hade jag telefonkontakt med onkologen i Lund.

Jag mådde inte bra och mådde en hel del illa.

Kände mig yr och darrig när jag ställde mig upp.

Hade även fått smärta i magen, men hade oftast ont i magen efter de behandlingarna jag fått.

Även Pia fick prata i telefon med dom i Lund.

Efter ett långt samtal, så bestämde vi att Pia som är sjuksköterska

skulle hålla koll på mig och ta blodtrycket.

Skulle jag bli sämre så skulle jag kontakta min avdelning i Kristianstad.

Jag skulle även bli kallad på CT-röntgen

 

  

Denna soffan har jag spenderat mycket tid, för här hade jag koll om det kom hem någon. 

Det va skönt att höra skrammel från köket.... 

Det kändes inte så ensamt då.

 Mitt sovrum va nämligen på övervåningen och det va jobbigt att ta sig upp och nerför trappan.

Så när jag väl hade tagit mig ner så stannade jag helst där.

Fortfarande lite rädd efter att jag ramlade i trappan.

Jag hade även turen att ha min farmor och farfar som grannar, så där va jag också en hel del.

Blev alltid så ompysslad <3 <3 <3

 

 

Det är mycket känslor som poppar upp när man skriver....
På både gott och ont, men mest gott. annars hade jag aldrig orkar skriva.
Detta är något som jag skulle gjort för längesen.
Jag har börjat inse att jag aldrig har bearbetat min första cancerperiod.
Jag hade inte det samtalsstödet (kurator m.fl.) som jag haft under denna perioden och har fortfarande.
Som tur är så hade jag mycket stöd från familjen, annars hade jag nog aldrig klarat av de.
Allt rullade på med behandlingar, röntgen, läkarbesök m.m. så det fanns inte tid
eller ork att tänka så mycket på vad man egentligen fajtades emot.
Jag förstår inte att jag varit så sjuk som jag verkligen va.
Att hela mitt vuxenliv har kretsat kring cancer på ett eller annat vis.

Jag hoppas att när jag skriver denna blogg
 så ska jag kunna ta tag i de där jobbiga tankarna som jag går och bär på.
Jag vill blicka framåt istället för i backspegeln....
och jag känner att jag är på god väg, sakta men säkert <3

Nu tänker jag avsluta skrivandet för ikväll
och krypa upp i soffan med mina katter <3
För det ger mig energi och kärlek <3

Sen vill jag tacka för att ni vill följa mig på min resa,
blir väldigt rörd och glad <3 :)

Kramar & Kärlek
Anna






Inför operationen

Den jobbiga väntan.....

 

Måndag 9 september 2013 och några dagar framåt.... 

 

Denna veckan blir det mycket besök från familj och vänner <3

Det känns konstigt att detta är sista veckan

som jag kommer kunna prata med min gamla-Anna-röst.... :(

Det kom någon varje dag och ibland blev det 2 besök om dagen <3

Det blev även mycket  telefonsamtal.....

Varje vecka ringde Karin (kuratorn) till mig och kollade hur det va med mig.

Blev väldigt glad att hon tog sig tid att ringa till mig, fast hon inte behövde göra de <3

Det betydde otroligt mycket för mig!

Jag va även nere på jobbet på tisdagen en sista runda innan operationen.....

Det va väldigt jobbigt och jag grät efter jag hade varit där :(
 

På onsdagen skulle jag ner och gå igenom operationen och skrivas in inför nästa vecka.

Fick träffa läkarna som ska operera på mig.....

Fick sitta på en stol och sen satt alla i en halvcirkel runt mig. Kändes helt overkligt.

Det är inte jag som sitter här.... Det är inte jag som ska genomgå denna operationen,

men det är ju jag som sitter här och det är jag som ska opereras :(

Tårarna rinner nerför kinderna.....Jag vill bara hem och glömma allt detta för en stund :(

Bara krypa upp i soffan och mysa med Christian och va "frisk" för en liten stund....

man kan väl få låtsas lite, bara en liten stund.

Jag har levt med denna sjukdom i hela mitt vuxna liv (med en del uppehåll)

Jag trodde jag skulle få va frisk nu, när jag äntligen fått ordning på allt i livet!!

FUCKING JÄVLA CANCER!!!!!!!

Jag ville va kvar i denna veckan länge, för jag ville inte att den ska ta slut...

Söndagen kom ändå och denna veckan gick mot sitt slut......

 

Nu va det ny vecka och på onsdag ska jag opereras :( :( :(

 

Måndag 16 september 2013

 

Sista dagen hemma, för imorgon ska vi köra till Lund tidigt.....ska träffa väldigt mycket folk.

Logoped, dietist, kurator, kontaktsköterska, läkaren m.fl.

Jag lyssnade på alla, men jag minns inget av det dom sa.

Tyckte dagen skulle gå jättesakta, men tillslut va Christian tvungen att åka hem

och jag fick panik och började gråta...kändes som jag inte fick luft

och jag ville inte släppa taget om Christian....

Jag va jätterädd för operationen :(

men nu va jag tvungen att säga hejdå till Christian och vi ses ju snart igen.

Vi skulle ringa till varandra sen och säga god natt <3

Det kom in en sköterka med sjukhuskläder och desinfektionsvampar.

För jag skulle duscha nu på kvällen och en gång tidigt på morgonen.

Efter dusch och ombyte började jag ringa runt till alla....

Christian ringde jag till sist, för jag visste att jag skulle gråta så mycket då

och jag hade inte orkat prata med någon efter de.....

Det va ett av de jobbigaste samtal som jag haft i mitt liv :(

Det va sista gången jag kunde säga Jag älskar dig till Christian med denna rösten

 och det skulle dröja minst 4 månader innan jag skulle kunna prata överhuvudtaget.

Det går inte beskriva känslan :( :( och jag hoppas att ingen ska behöva uppleva den!!!

Vi avslutade samtalet som vi alltid gör med

<3JAG ÄLSKAR DIG<3

Jag kommer aldrig glömma detta samtal.....

 

Nu är det dags att äta lite middag
 med kärleken i mitt liv <3
Sen blir det soffläge resten av kvällen.....

Kram & Kärlek
Anna

 

 

 

 

 

 

 

 



Fjärilar i magen

Nervositeten börjar komma krypande.....

 

Idag har jag firat min älskade pappa på Fars-dag <3

Vi va ute och åt på restaurang (Jag, pappa, Pia, Jennie & Nikke)

Är fortfarande mätt.....mumsig kalkonmiddag med äppelpaj och vaniljssås till efterrätt.

Om man orkade så fanns det budapestrulle och kaffe också...:)

Jättemysig Söndag <3 :)

 

 

Jag hade tänkt fortsätta min cancerresa del 1 idag,

men jag är så trött efter att ha sovit dåligt i natt och varit iväg hela dagen.

Börjar även bli väldigt nervös inför morgondagen....

men det är en förväntansfull nervositet :)

 Fjärilar i magen....

Jag har såna höga krav på mig själv och det är väldigt tröttande....:(

Det är bra att ha krav, men bara till en viss gräns.

Jag vet att jag kommer fixa de :)

Ska bli så roligt att komma ut i arbetslivet igen och ta hand om kunder.

Slå in fina paket, packa upp varor och hålla det snyggt och fint i butiken.

Det är där jag hör hemma....

INTE liggandes på soffan och titta på pantertanter!!

 

 

Jag har i alla fall hittat lite fler bilder :)

En pusselbit i taget....det är ett stort pussel att lägga,

så all hjälp jag kan få med bilder och berättelser är guld värt.

För det är inte så lätt att minnas allt vad som hände för 13-14 år sen.....

Men när jag får resten av journalerna,

 så tror jag en del frågetecken kommer att bli besvarade :)

 

 

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med mina 2 kattälsklingar <3

Den kärleken man får från sina djur är obeskrivlig.....

Villkorslös kärlek <3 <3 <3

Vet inte vad jag hade gjort utan dom....

Ville (svart/vita) lämnar nästan aldrig min sida <3

 

 

 

Kram & Kärlek

Anna



Drömmar

Då va det lördag igen...

 

Acceptera tycker jag är ett jobbigt ord :(
Jag måste acceptera hur mitt liv blev...
Måste jag verkligen de?? Vem bestämmer vad jag ska göra??
JAG bestämmer när jag är redo att acceptera de och det kommer jag aldrig göra fullt ut,
men jag kommer kunna acceptera det så mycket att det inte tar över mitt liv.
Jag kämpar med det varje dag....
Jag försöker leva dag för dag (så mycket det går),

För jag vågar knappt inte titta för mycket framåt....

För hur jag än vrider och vänder på det, så kommer alltid hålet på halsen finnas kvar...

Det kommer aldrig att försvinna.

Det är en del av mig och jag måste leva med det.

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på livet och allt va det innebär....

Jag önskar ofta att allt bara hade varit en väldigt lång mardröm

och att jag alldeles snart vaknar upp från den,

men så är inte fallet tyvärr.

Men sen är det vissa dagar, som jag inte tänker så mycket på de.

Jag önskar att jag hade fler såna dagar....jag behöver fler såna dagar,

för att orka kämpa vidare med livet.

 

 

Jag hoppas att det kommer bli bättre nu när jag ska börja arbetsträna på måndag.

Då kan jag inte stänga in mig mer....(mitt hem är min trygghet)

Jag MÅSTE ta mig ur min lilla bubbla....

och in i en ny med massa bra saker och upplevelser <3

För jag behöver min lilla bubbla för att jag ska må bra....

Alla sätt är bra utom dom dåliga, brukar man väl säga :)

Då måste jag möta verkligheten och det har varit väldigt jobbigt sista tiden,

för jag har varit och är så fruktansvärt trött jämt.

Jag känner mig som en levande Zombie eller nåt i den stilen.

Känns som all livskraft försvunnit från mig och jag måste hitta den igen.

För jag vet att den finns där....Jag bara vet de <3

 

På måndag kommer jag tillbaka dit där jag hör hemma....i en inredningsbutik <3

Jag har kämpat för detta sen i våras och nu är det dags att börja arbetsträna!!

Jag vet att jag är lite tjatig om denna arbetsträningen,

men jag är så glad för den :) :)

 

 

Man måste få drömma lite <3

För det är underbart att få drömma,

men såklart ännu underbarare när dom går i uppfyllelse :) 

 Ta reda på vad dina drömmar är och förverkliga dom!

Vänta inte, utan börja kämpa för vad du innerst inne vill ha!

Livet pågar och det är dags att hoppa ombord på resan <3

 

 

 

GÖR DINA DRÖMMAR VERKLIGA

för vem ska annars göra de!

 

Jag avslutar detta inlägg med ett leende på läpparna :)

 

Kram & Kärlek

Anna

 



Sonden i Näsan

Då fortsätter jag där jag slutade igår....

 

5 september 2013 och några dagar framåt

 

Då va det dags för operation.

Det va ingen stor operation.....bara min "nåldyna" som skulle plockas bort.

Men det är samma procedurer ändå. Duscha byta om till ren sjukhusskjorta och sen blir nerkörd till operation där det väntade flera sköterskor som skulle pyssla om mig och se till så att jag hade det bra. Det gick inte riktigt bra, för dom fick inte bort allt...."nåldynan"

och det mesta av slangen fick dom bort, men det sitter en bit kvar, som sitter fast.

Men det skulle inte va någon fara, men läkaren hade ringt och rådfrågat för säkerhets skull,

så då kände jag mig lugnare.

Nu va det borta och jag slapp bry mig om den mer.

Anledningen att den skulle bort, va att den var i vägen sen

när den stora operationen skulle äga rum.....

Man blir väldigt groggy när man varit nersövd.

Fick ligga på uppvak en stund innan jag kom upp på avdelningen igen.

Där skulle jag tillbringa 1 natt till innan jag fick komma hem igen.

 

Hade fortfarande ont av sonden i näsan, men det hade nog blivit lite bättre.

Idag skulle jag i alla fall få komma hem.

Fick massa saker med mig hem som jag behövde till sonden.

På kvällen kom min syster, för vi skulle ha lite filmkväll, 

men jag kunde inte slappna av,

för det gjorde fruktansvärt ont varje gång jag svalde eller rörde mig.

Jag hade panik....ville bara dra ut den!!!

men det gjorde jag inte och jag tog mig igenom kvällen/natten

och dagen därpå blev det bara jobbigare och jobbigare....

det va irriterat i halsen pga. att det va så trångt (det va min slutssats i alla fall)

Vi ringde ner till avdelningen jag legat på och hon rådde mig att åka till akuten i Lund,

 så på kvällen körde vi hela vägen ner till Lund och satte oss på akuten.

 

 

Först fick man vänta i ett rum (väntsal)

sen fick man komma in ett rum där man skulle ta prover.

Där efter in ett nytt väntrum och tillslut in på ett rum där dom undersökte mig.

Jag sa att jag ville att dom skulle dra bort slangen ur näsan.

Den läkaren kunde inte bestämma de, för han va tvungen att rådfråga med en kirurgläkare först

och han va så klart upptagen, så där fick vi vänta och vänta....

till slut kom läkaren (vi trodde dom hade glömt bort oss)

Han kunde dra ut sonden, men att jag fick göra det på egen risk och jag förstod det.

Det va väldigt skönt att få bort den, men ändå lite panik, för jag måste ju få i mig något.....

Detta tog några timmar och klockan va sent när vi äntligen fick köra hem igen...

 

 

Nu va jag tvungen att komma på

hur jag skulle få i mig tillräckligt med kalorier

 eller i alla fall i närheten av de.

 

 

Jag testade att drick en klar näringsdryck och det gick lite bättre än de mjölkiga.

Så det fick det bli....jag hade inget att välja på nu när jag hade dragit ur sonden.

Jag fick inte gå ner i vikt innan operationen!!

Jag va fortfarande lite öm i halsen efter slangen,

så imorgon kanske det går lite lättare att dricka.

 

Detta va den enda smaken jag kunde dricka till slut...

Ananas/Apelsin

 

 

Kram & Kärlek

Anna



Mina Journaler

I väntan på mina journaler.....

 

 

Jag blev så glad att jag fick ett brev igår att jag kunde hämta ut mina journaler på Maxi.

men när jag kom hem och kollade igenom dom, så fattades det en hel del :(

Så nu får jag vänta 1 vecka till och denna gången får dom ta med allt....

 

 

 Så under tiden så återvänder jag till hösten 2013...

 

Lördagen 31 augusti och några dagar framåt...

 

Idag va vi bjudna på 35-årsfest till en vän, men jag orkade inte träffa alla.

Jag hade inte kunnat hålla tillbaka tårarna och jag ville inte förstöra en hel fest.

Så vi stannade hemma och försökte hålla humöret uppe <3

Det va väldigt jobbigt att stå över sin väns födelsedagsfest....

men jag hoppas att hon förstod och det tror jag faktiskt att hon gjorde <3

Jag bidrog med att fixa presenten, så att jag fick va lite delaktig i festen :)

 

 Dagarna gick sakta men ändå för snabbt....jobbig känsla.

Jag ville slippa näringsdryckerna,

men jag visste att när den dagen kommer, så förlorar jag även min röst :(

Hur förbereder man sig.....????
Jag försökte tänka att jag blir frisk från cancern och att jag inte hade något val.
Men det enda jag kunde tänka på va min röst....

 

 På måndagen tyckte jag det började bli jobbigt att få ner näringsdryckerna också

och fick panik och ringde ner till Marie på kirurgen i Lund.

Jag skulle åka ner där på onsdagen och få en sond i näsan.

Jag skulle ändå ner till Lund och göra en PET-undersökning (en slags röntgen)

och på torsdagen skulle jag operera bort min "nåldyna" (port-a-cath) 

Så det blir mycket på schemat.

Fick börja med att sätta in sonden och denna gången skulle jag ligga på en brits
och "röntgas" samtidigt så hon hela tiden hade koll när hon förde ner slangen.

Jag ångrar djupt att jag hade ringt till Lund om att jag hade problem med näringsdryckerna :(

ALDRIG mer sond i näsan!!!
Det gjorde väldigt ont, för den platsen som fanns va ungefär så stort som en spaghettistrå.

Så slangen skavde hela tiden och gjorde jätteont och jag ville bara ha väck den direkt!!

Jag grät och tårarna rann och jag kände mig så hjälplös....

Det är otroligt frustrerande när man inte kan bestämma över sin egen kropp.....

Men jag ska ge sonden en chans denna gången,

det kan ju bli bättre efter en stund...(försökte jag intala mig själv)
 

Blev en runda upp på mitt rum som jag skulle få sova i tills imorgon,

då jag ska in på operation.

Sen va det dags för PET-undersökningen....Jag fick gå in i ett litet rum (utan fönster)
där dom sprutade in något radioaktivt i armen och där fick jag ligga i ca 1 timme.

Jag skulle ligga still och fick inte läsa eller något sånt.

Bara ta det lugnt och försöka slappna av.

Efter timmen gått va det dags för röntgen
 och den går till likadant som en vanlig CT-röntgen,

så det går jag inte närmare in på...

Så tillbaka till rummet igen.

Det blev en lång natt, för jag hade jätteont av sonden.

Dom gav mig smärtstillande så då blev det lite bättre i alla fall.

Jag fick några timmars sömn i alla fall, för jag skulle upp tidigt.

Innan operationen så skulle jag duscha mig med en svamp (desinfektion)

 

  Fortsätter mer imorgon,

för nu ska jag mysa i soffan med min älskling <3
och våra 2 katter (mina bebisar) <3

 

 Kram & Kärlek

Anna

 



Möte & Möte

Nu känner jag för att skriva lite om Nutiden....

Det är ju nu vi lever....HÄR & NU!!

Jag har haft 2 väldigt givande möten idag :)

Började med ett möte kl. 09.00 med min jobbcoach

och Jennifer (på Jennifers Presentbod)

Det resulterade att jag ska börja arbetsträna på Jennifers Presentbod i Olofström.

Ska börja redan på måndag :)

Fullt med fjärilar i magen.....Nu har jag levt i min lilla bubbla sen i somras

och att ta sig utanför för den är en utmaning, men en väldigt positiv sådan.

Nu ska jag jobba med sånt som jag älskar INREDNING!!!

Nu får vi hoppas att dom gillar mig

och att kunderna står ut med att jag pratar lite tystare och hesare....

 men det kommer gå bra tror jag :)

Jag tar inte illa upp om man säger VA....hör man dåligt så gör man!

  

Sen direkt efter kl. 10.00, så skulle jag ha möte med min jobbcoach

tillsammans med min handläggare på arbetsförmedlingen.

Det har varit lite strul med blanketter hit och dit,

men det verkar som det också ska lösa sig.

Så idag är en bra dag och nu ska inget få förstöra det!!

Ikväll är det sista gången på Medi Yogan på Tiansgården

 med Marie (Villa Andrum)....:(

Det har varit min tid där jag laddar batterierna under 2 timmar,

men som tur är så kommer det tillbaka i Januari och jag har redan bokat in mig!!

Under tiden får jag ta till mig allt jag lärt mig under denna hösten :)

Det är balsam för själen <3 <3

ALLA hade behövt lite Yoga i sitt liv,

 för att stanna upp och fokusera på sitt inre.

Medi Yoga är en väldigt stillsam yoga, så den kanske inte passar alla,

men det finns ju andra yoga-former som t.ex. Kundalini Yoga, Astanga Yoga m.fl.

Hoppas ni hittar er egen favorit, för det har jag gjort :) <3

Är väldigt glad att jag kom i kontakt med Medi Yogan

på min vistelse på Lydia Gården i våras...

Skönt att skriva lite positiva rader idag :) 

Nu tänker jag krypa upp i soffan med katterna, för nu är jag trött....

Kram & Kärlek

Anna



Datum för Operation

Tiden är satt för operationen....

 

men jag vill först gå tillbaka några dagar till den 17 augusti 2013.
För denna dagen gifte sig en av mina bästa vänner <3
Allt va hemligt och alla trodde det skulle bli 35-årsfest och pga. det
så tackade vi nej till festen, men då va hon tvungen att berätta att det skulle bli bröllop
och då tackade jag/vi självklart ja,
men bara själva ceremonin som ägde rum hemma i deras trädgård,
för jag orkade helt enkelt inte va med på själva festen.
Jag va oerhört glad över att dom valde att berätta för oss,
så att vi fick va med på deras stora dag <3
Det va väldigt jobbigt att åka därifrån och se alla sina vänner kvar på gården.
Tårarna rann på kinderna hela vägen hem...

Tisdagen 27 augusti 2013 och några dagar framåt 

 

Gråten fanns inom mig hela tiden,

men idag körde jag ner till jobbet för att hälsa på.
Måste komma bort från allt lite.
Va skönt att träffa alla igen, saknar jobbet så oerhört mycket.
 Det va mitt andra hem <3
Mitt drömjobb, som jag äntligen hade fått och så kommer denna JÄVLA sjukdom
och förstör allt som jag har byggt upp under flera år,
så att jag ska kunna komma tillbaka till ett "normalt" liv.
Jag kan bli jävligt arg på allt och ibland vill jag bara skrika!!!!!!
 men jag har aldrig tyckt att det är orättvist att just jag drabbades....
hade inte jag fått detta, så hade någon annan fått genomlida det.
Ingen ska behöva gå igenom denna sjukdom!!!! INGEN!!!

På onsdagen blev det en tur ner till Lund
för att träffa en läkare från öron och min läkare (Jan) på kirurgen.
Dom ska gå igenom lite hur operationen kommer gå till. Jag förstod inte så mycket.
Jag tror att jag fortfarande va i någon slags chock fas. För jag minns inte mycket av det mötet.
Det jag minns va att vi fick ett datum för operationen....

Onsdagen den 18 september 2013...

Dagen då operationen kommer att äga rum....

Det blir så definitivt med ett datum.....

Om mindre än 1 månad kommer jag att bli av med min röst.

Mitt liv kommer aldrig bli detsamma igen.

Det är omöjligt för en utomstående att sätta sig in i hur det kändes just då.
Det va svårt för mig att förstå hur det kommer att bli....vet inte om jag ville veta heller....

Man fick försöka ta en dag i taget.

Då va det dags att ringa runt till alla
och berätta om operationen. Det va fruktansvärt jobbigt :( 
Alla visste att den skulle bli av, men det är jobbigt att få ett datum på de.

Jag/vi har bara kommit med den dåliga nyheten efter den andra.

Efter varje samtal (om jag inte gjorde de i samtalet) så grät jag.
Jag försöker hålla humöret uppe,
men det är inte enkelt....

 

Dagarna består av att få i sig näringsdryckerna, för det är nu det enda jag kan få i mig.

Innan gick det att äta yoggi, glass & nutella

och det va skönt för då gick det lättare att få i sig alla kalorier,

som jag skulle ha i mig under en dag.

5 näringsdrycker om dagen va jag tvungen att försöka få i mig
 (när jag inte längre kunde få i mig något annat) och det va kämpigt,

men jag fick inte gå ner i vikt innan operationen 

 Jag hade ett papper som jag skulle fylla i varje dag...kalorier och vätska.

Det va inget jag behövde redovisa till någon.

Det va bara för att jag skulle ha koll på de.

Christian skriv ut listorna till mig och hjälpte mig att fylla i <3

Han är den som bär mig igenom detta <3 <3 <3  

 

Jag testade flera stycken, men jordgubbe va den som va lättast att få ner.

 

Fredagen så va det dags att köpa en ny säng. Jag har kanske glömt att berätta detta,

men det är inte bara min röst som kommer försvinna.

Min matstrupe ska delvis (då tar dom en bit tunntarmen och syr dit) eller helt bort

(då drar dom upp magsäcken och fäster så högt upp det går och möblerar om lite i kroppen).

Det sistnämnda är det mest troliga enligt läkarna,

men dom vet inte förrän dom öppnar upp mig.

I alla fall om dom måste ta bort hela matstrupen så kommer jag aldrig ligga plant på ryggen,

 för då kommer jag få uppstötningar.

Så jag måste skaffa en höj och sänkbar säng och det måste fixas innan operationen. 

Så vi körde till lite olika, men fastnade för en Jensen säng inne på SOVA :)

Den skulle levereras hem till oss,

så den fanns på plats när jag kom hem från sjukhuset.

En sak på checklistan klar... 

 

Nu är det dags för mig att säga

God Natt & Sov Gott

Det har varit en lång dag......

Jag behöver bara säga försäkringskassan, arbetsförmedlingen och a-kassan

Det har min dag bestått av och när man inte kan ringa

och jag vill inte att Christian ska behöva ringa runt överallt,

 så då blir det till att maila fram och tillbaka.

Christian fick dock tillslut ringa till a-kassan,

för dom är inte alltid så snabba på att svara på mail.

Så är väldigt trött nu zzzZZzzZZz

 

Kram & Kärlek

Anna