min lilla bubbla: Det är omöjligt sa tvivlet....

Vad har hänt sista tiden...?

Det är fullt upp med min arbetsträning, som jag ÄLSKAR <3 <3 <3

Jag hade inte kunnat hamna på ett bättre ställe

och jag är så glad och stolt att jag ordnade allt själv.

Fast jag tvivlade på mig själv, så tog jag ändå kontakt och det blev ju bra :)

Sen är jag väldigt glad att Ylva ville ha mig där.
Det känns jättebra och på fredag ska vi ha lite avstämningsmöte,

Jag, Ylva och min jobbcoach Anne :)

För nu har jag varit på Ylvas i snart 1 månad....Tiden går så fort!

Allt har en mening här i livet <3
Ingenting är omöjligt, men man måste kämpa lite för att nå dit man vill.
Det går inte att ligga på sofflocket och hoppas att livet ska komma till dig.
Du måste resa på dig och leva det liv som du är ämnad för :) <3

Jag lever här och nu, en dag i taget. Varför stressa...!??
Jag är inte perfekt och ibland faller jag också in i stressen,
men då stannar jag upp och tänker varför jag stressar.

Yogan hjälper mig mycket och mina katter såklart <3
Man ska hitta det som passar bäst på en själv :)
För vi är olika och tur är väl det.

Samtidigt som jag har det jättebra på jobbet, så har jag fullt upp med myndigheter hit och dit.

Jag säger bara bli ALDRIG sjuk (och arbetslös)

Jag har varit arg, ledsen och gråtit en hel del.över dessa myndigheter.

Dessa paragrafer o regler som måste följas.

Jag hade ju sluppit dom när jag blev heltidsanställd på Mairo 1 juni 2013.

Varför skulle denna jävla cancer komma och förstöra allt knappt 2 månader senare :(

Då va jag tillbaka på ruta ett igen

och jag som hade kämpat så mycket för att ta mig till sista rutan.

Jag blir så ARG!!!!! och ledsen.
Vill bara skrika, men det kan jag ju inte....AHHHHHHHHHHH!!!!!

Längtar inte tills den dagen jag ska söka sjukersättning.

Det är som man säger man behöver va frisk för att va sjuk.

För det tar så mycket energi till allt.

Tänk om man hade fått lägga denna energin på något roligare och mer givande.

Jag har min trötthet (som ni kan läsa om under fliken trötthet)

som gör att jag är konstant trött

och det är inget som jag kan sova bort, utan det är något jag får leva med.

Man lär sig på nåt vis att leva med det, fast det ibland är frustrerande.

Vissa dagar är klart bättre än andra.

Jag började träna med min sjukgymnast i måndags

(efter ett långt uppehåll pga. av att jag varit sjuk)

Jag hoppas att träningen kan göra så jag bli lite piggare,

sen har jag min arbetsträning som ger mig energi.

och självklart Christian och våra katter (familj och vänner är också inräknade)

men ibland funkar inget och då är det bara att försöka gilla läget.

Hur frustrerande det än är.
Dammtussarna ligger kvar imorgon om du inte orkar städa idag,

Man får ta det i sin egen takt

och fråga om hjälp om det är något man inte klarar av eller orkar med.
Men sen vill man ju klara sig själv och inte vara beroende av andra hela tiden.
Jag kämpar och jobbar med mig själv, för att jag ska klara mer saker på egen hand
och jag tycker att jag är på rätt väg iallafall.
Jag ger mig inte så lätt, sen är det vissa saker jag inte kan göra pga. operationen
och då får man hitta lösningar eller låta någon annan sköta det.