Hösten 2013
Nu va jag på väg upp till 12 våningen och till avdelning 56B.
Jag orkade knappt hålla ögonen öppna.
När jag rullades in på avdelningen så skymtade jag något bekant längre bort i korridoren
Han stod där med sin svarta huvtröja och blåa jeans och väntade på mig.
Ett lugn infann sig i kroppen när jag förstod att det va Christian som stod där <3
En sköterska hade ringt hem till honom och berättat att jag skulle komma upp till avdelningen.
Jag vill bara krama o pussa honom.
Tala om att hur mycket jag älskar och hur mycket jag saknar honom <3
men det enda vi kunde göra va att titta på varandra
och försöka få fram ett leende i all denna sorg.
Det behövs egentligen inte så mycket ord <3 <3 <3
En sköterska hade ringt hem till honom och berättat att jag skulle komma upp till avdelningen.
Jag vill bara krama o pussa honom.
Tala om att hur mycket jag älskar och hur mycket jag saknar honom <3
men det enda vi kunde göra va att titta på varandra
och försöka få fram ett leende i all denna sorg.
Det behövs egentligen inte så mycket ord <3 <3 <3
Jag hade slangar över hela kroppen, så jag hade fullt med sköterskor
som kopplade in sladdarna i väggen och såg till så att allt satt där det skulle.
Läkaren va också inne hos mig och kollade hur jag mådde.
Allt kändes så overkligt och jag tänkte att snart vaknar jag ur denna mardröm
och då är allt som vanligt igen, men så va det ju inte.
och då är allt som vanligt igen, men så va det ju inte.
Detta va verkligheten och jag va bara tvungen att acceptera de, men inte riktigt än.
För det orkar jag bara inte!!
Accepterar jag detta, så säger jag hejdå till mitt gamla liv och jag är inte redo för det riktigt än.
Nu vill jag bara gråta tills tårarna tar slut, men först ska jag sova en stund.
Om jag sover, så kan jag drömma mig bort för en stund.
Då är jag inte Anna med hålet på halsen.
Då är jag bara Anna utan några bekymmer alls.
Men till slut vaknar man ur sin dröm och kommer tillbaka till verkligheten igen.
Sen kom panikångesten.
Det är svårt att förklara hur jäkla jobbigt det är att ha panikångest.
Hjärnan tror att det är något farligt som håller på att hända och då går den in i försvarsställning.
Jag började skaka i hela kroppen och tårarna rann.
Såhär va det flera gånger om dagen.
Panikångesten fanns där varje dag och varje natt mer eller mindre.
Många sömnlösa nätter blev det.
När det va som värst så fick någon sitta hos mig, för jag va så rädd.
Det va vissa gånger som jag inte vågade somna för jag va rädd att jag inte skulle vakna igen.
Kroppen behöver sin sömn för att orka läka.
Tillbaka till rummet!
Kan beskriva lite hur det såg ut....det började med en liten "hall" och på höger sida va toaletten/dusch (som man delade med den som låg i rummet bredvid),så det gällde att låsa dörren.
Sen till vänster så va det först en garderob med sköterskornas saker och sen ett tvättställ
och sen kom min garderob.
Nu kom man in där jag låg i min sjukhussäng. Innan man kom fram till mig, så stod det en fåtölj.
Min sug va inkopplad i väggen och va precis intill min säng. Framför mig hade jag en tv på väggen och bredvid mig va det en stol/fåtölj, där Christian satt när han va hos mig.
Nu över till mig :) ....tänkte försöka förklara hur jag såg ut, med alla slangar m.m
Vi börjar uppifrån....jag hade en slang i näsan för dränage,
så att jag inte skulle få upp massa galla i munnen.
Sen hade jag 2 slangar på varsin sida om halsen, som också va för dränage.
Jag hade andningshjälp inkopplat till hålet på halsen, för jag kunde inte andas själv ännu.
Förutom slangen i hålet, så hade jag flera stygn runt hålet och en bit upp på vardera sida om hålet.
Sen tar vi oss neråt lite där hade jag en slang på vardera sida (vid revbenen) som dränerade lungorna.
Jag fick även åka akut ner mitt i natten
och operera in en dränageslang i ryggen in i lungan, för extra dränage.
På magen hade jag en slang som dom hade satt in under operationen, den gick förbi magsäcken
och direkt ut i tunntarmen. Där fick jag min näring (mat)
På magen hade dom öppnat upp mig och nu hade jag ett stort plåster
och under plåstret hade dom klamrat ihop såret, som började under brösten och ner förbi naveln.
I ljumsken hade jag en port där dom tog blodprover och gav mig medicin.
På låret satt nålen som va kopplad till min morfinpump.
hade även en kateter, för jag hade ingen möjlighet att gå på toaletten.
Jag får ju inte glömma mina snygga stödstrumpor
och ovanpå dom hade jag någon slags "pump"strumpa, som "masserade" benen.
Jag gillade inte alls dom...men jag va tvungen att ha dom på mig.
För man löper större risk att få blodpropp när man ligger still och inte kan röra sig.
Det är svårt att beskriva, men jag hoppas att ni förstår litegrann.
Varken jag eller Christian tänkte på att ta några bilder.
Vi hade annat att tänka på just då.
Jag behöver bara blunda så ser jag allt framför mig. Men jag ser ju bara från mitt perspektiv.
Det va nog värre för Christian som såg det rakt framifrån.
De första dagarna sprang det sköterskor och läkare m.fl. till mig hela tiden.
Jag hade mitt rum rakt över där sköterskorna satt, så jag hade koll <3
Det va väldigt skönt att ha dom så nära.
Nu avslutar jag för idag och fortsätter en annan dag.
KRAM & KÄRLEK
ANNA
Jag började skaka i hela kroppen och tårarna rann.
Såhär va det flera gånger om dagen.
Panikångesten fanns där varje dag och varje natt mer eller mindre.
Många sömnlösa nätter blev det.
När det va som värst så fick någon sitta hos mig, för jag va så rädd.
Det va vissa gånger som jag inte vågade somna för jag va rädd att jag inte skulle vakna igen.
Kroppen behöver sin sömn för att orka läka.
Tillbaka till rummet!
Kan beskriva lite hur det såg ut....det började med en liten "hall" och på höger sida va toaletten/dusch (som man delade med den som låg i rummet bredvid),så det gällde att låsa dörren.
Sen till vänster så va det först en garderob med sköterskornas saker och sen ett tvättställ
och sen kom min garderob.
Nu kom man in där jag låg i min sjukhussäng. Innan man kom fram till mig, så stod det en fåtölj.
Min sug va inkopplad i väggen och va precis intill min säng. Framför mig hade jag en tv på väggen och bredvid mig va det en stol/fåtölj, där Christian satt när han va hos mig.
Nu över till mig :) ....tänkte försöka förklara hur jag såg ut, med alla slangar m.m
Vi börjar uppifrån....jag hade en slang i näsan för dränage,
så att jag inte skulle få upp massa galla i munnen.
Sen hade jag 2 slangar på varsin sida om halsen, som också va för dränage.
Jag hade andningshjälp inkopplat till hålet på halsen, för jag kunde inte andas själv ännu.
Förutom slangen i hålet, så hade jag flera stygn runt hålet och en bit upp på vardera sida om hålet.
Sen tar vi oss neråt lite där hade jag en slang på vardera sida (vid revbenen) som dränerade lungorna.
Jag fick även åka akut ner mitt i natten
och operera in en dränageslang i ryggen in i lungan, för extra dränage.
På magen hade jag en slang som dom hade satt in under operationen, den gick förbi magsäcken
och direkt ut i tunntarmen. Där fick jag min näring (mat)
På magen hade dom öppnat upp mig och nu hade jag ett stort plåster
och under plåstret hade dom klamrat ihop såret, som började under brösten och ner förbi naveln.
I ljumsken hade jag en port där dom tog blodprover och gav mig medicin.
På låret satt nålen som va kopplad till min morfinpump.
hade även en kateter, för jag hade ingen möjlighet att gå på toaletten.
Jag får ju inte glömma mina snygga stödstrumpor
och ovanpå dom hade jag någon slags "pump"strumpa, som "masserade" benen.
Jag gillade inte alls dom...men jag va tvungen att ha dom på mig.
För man löper större risk att få blodpropp när man ligger still och inte kan röra sig.
Det är svårt att beskriva, men jag hoppas att ni förstår litegrann.
Varken jag eller Christian tänkte på att ta några bilder.
Vi hade annat att tänka på just då.
Jag behöver bara blunda så ser jag allt framför mig. Men jag ser ju bara från mitt perspektiv.
Det va nog värre för Christian som såg det rakt framifrån.
De första dagarna sprang det sköterskor och läkare m.fl. till mig hela tiden.
Jag hade mitt rum rakt över där sköterskorna satt, så jag hade koll <3
Det va väldigt skönt att ha dom så nära.
Nu avslutar jag för idag och fortsätter en annan dag.
KRAM & KÄRLEK
ANNA
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar