Minnen

Körde upp till pappa och Pia en sväng igår, för att prata lite om sjukdomstiden.

Började titta i fotoalbum och jag kan säga att man tog inte mycket bilder på den tiden...

Det va innan smartphones, facebook, instagram m.fl. ....Ja det har funnits en sån tid också ;-)

 

Sen började vi prata lite om sjukdomstiden och de va förvånansvärt lite man kommer ihåg.....

Jag har aldrig riktigt förstått hur illa det va med mig.....

Minnen finns där någonstans.....det gäller "bara" att sätta rätt minne till rätt tid och det är som att lägga ett pussel på flera tusen bitar. Sen är det egentligen inget man vill minnas.

Men jag tror att jag måste börja minnas för att få ihop dessa pusselbitar.

Jag måste för att jag ska kunna acceptera det livet jag har nu.

 Det är inte lätt och jag kommer nog aldrig kunna acceptera det fullt ut,

men jag måste acceptera så pass mycket så att det inte stoppar upp mig i livet.

Jag vill leva och kunna njuta av livet och allt det har att erbjuda, trots att jag har vissa hinder.

 Man får försöka hitta vägar runt och hitta olika lösningar som passar in i mitt liv just nu

och utsätta mig för saker som är jobbiga (fester, mycket folk, m.m.) 

För skulle jag undvika allt som va jobbigt, så hade jag blivit väldigt ensam. 

Jag lever här och nu och då måste jag ta tillvara på livet!!! (säger jag till mig själv varje dag)

Sen kan man inte va på topp varje dag och då måste man tillåta sig själv att må dåligt.

 För det kommer en ny dag, men nya möjligheter :-) 

Herregud va allt låter så enkelt när man skriver.....tyvärr är inte livet så enkelt alla gånger.

 

Har gjort en liten lista på saker som är viktiga för mig, för att komma vidare:

 

- JOURNALER

- Bilder

- Om någon minns något

- Anteckningar

 

 

Nu ska jag äta mellanmål och sen vila,

för ska jag orka med 25(45)-årsfest ikväll,

 så får det bli mycket vila idag ;-)

 

kram & kärlek

Anna