Plan B

Nu va det dags för Plan B....

 

 

Tisdag 4 april 2002

 

Idag va det dags att åka ner till Lund igen.

Ska träffa Anita och få reda på operationen och vilken behandling jag ska få nu...

Förändringen på lungan va rester från en lunginflammation (som jag inte märkt av)

Det ska man kanske va glad för, så skönt att det inte va cancer

 (tänkte nog aldrig på att det kunde va det heller)

Fick även reda på att jag ska börja med en ny cellgiftsbehandling på måndag.

Jag ska få den  på sjukhuset i Kristianstad, så jag slipper ner till Lund.

Det är lättare för min familj att hälsa på mig då.

Den heter MIME behandling och varar i 5 dagar. Lång tid att va hemifrån :(

och efter 10  dagar ska man ha ett dropp som tar 2 timmar.

 

 

 

Måndag 8 april 2002

 

Då va det dags att läggas in på avd 123.

 5 dagar på sjukhus :(

Jag VILL INTE!!!

Det är sån lång tid, när man inte är van vid det...Fast jag har inte så mycket att välj på.

Det är tur att sjukvården finns, man ska inte klaga....men det är ändå jobbigt :(

Björn (vet inte om jag skrivit vem detta är. Det är min mammas man, så nu vet ni de)

och min lillebror kom och hälsade på mig.

Dom hade lite filmer med sig,

för jag hade TV och en video (DVD hade inte kommit till sjukhusen) på rummet.
Skönt att kunna fördriva tiden lite.

 Sen hade jag telefonen inkopplad så jag kunde ringa till alla och dom kunde ringa till mig :)

 

 

 

Tisdag 9 april 2002

 

Hände väl inget speciellt på dagen, men på kvällen började min nacke krångla.

Den drog sig åt olika håll utan att jag kunde styra de. Så till slut trycke jag på larmknappen

och det kom en sköterska in till mig, men klockan va mycket så alla läkare hade gått.

Hon skulle försöka få tag på någon jourläkare.

 Efter en bra stund kom det en läkare, men då hade det självklart gått över

(det gör det väl alltid när man ska träffa läkaren)

så hon kunde ju inte göra så mycket.

Men om det kom tillbaka så skulle jag larma igen

Det kom inte tillbaka mer den kvällen.

 

 

Onsdag 10 april 2002

 

Mamma och min lillebror kom och hälsade på idag. Jag fick en jättegullig ljusbrun nalle,

som fick sitta på nattduksbord.

Efter dom hade varit där en stund, så började nacken krångla igen och samma som igår,

så kom det inte någon läkare förrän det nästan hade gått över och hon visste inte vad hon skulle göra.

Jag blev lite irriterad, för det va väldigt jobbigt när det hände :( men det va väl bara att vänta

och hoppas att det inte blir likadant imorgon...

Min Storebror kom en stund på kvällen. Alltid roligt med besök :)

Det gör mig glad att få besök varje dag, allt blir lite lättare då.

 

 

Torsdag 11 april 2002

 

Idag fick jag besök av Carola och min lillasyster. Dom hade lite go fika med dig :)

Sen när dom gick så blev det tomt och tyst igen...

Jag låg i ett eget rum och det va skönt, men det blev väldigt ensamt och tyst. TV fick gå varm,

men på den tiden så fanns de inte så stort utbud på kanalerna. De va väl typ 1, 2 och 4:an

På kvällen kom Pia (och om jag glömt skriva vilken detta är, så är det pappas sambo)

Nacken började krångla igen och denna gången fick jag faktiskt en avslappnande tablett (stesolid)

och det hjälpte, efter en halvtimme så va det borta!!

 Det va så skönt att det hjälpte, för det va väldigt obehagligt och gjorde ont.

 

 

Fast att jag fick besök så kände jag mig ensam och ledsen.

Många tårar rann på mina kinder denna veckan

Jag kände mig ensammast i hela världen.

Jag va 18 år och medelåldern va väl 75 år (eller nåt i den stilen på den avdelningen jag låg på.

Det hade varit skönt att haft någon att prata med, någon i min ålder....

Det fanns inget UNG CANCER på den tiden....

 

 

 

Fredag 12 april 2002

 

Det har varit n lång vecka, men nu skulle jag ÄNTLIGEN få komma hem igen!

Till min säng och mina saker...

Det ska bli otroligt skönt <3 <3 <3

 

 

Kram & Kärlek

Anna