Mitt långa ljusa hår

Nu va det dags för dagen, som jag helst ville slippa....

 

Vi återvänder till 2001

 

När man är 18 år så är håret en väldigt stor del av ens personlighet

 och att behöva klippa av det va fruktansvärt jobbigt.

Ni tänker säkert att det måste va jobbigare att gå igenom cellgiftsbehandlingar,

men just då i det ögonblicket va håret mitt allt......

När det försvinner, så kommer alla se att jag är sjuk :(

Jag har hunnit med 2 cellgiftsbehandlingar och jag har börjat tappa hår.

Varje morgon låg det en hög med hår på kudden, så jag började att sova med uppsatt hår,

för då tappade jag inte lika mycket i alla fall.

 

Måndag 17 december 2001

 

Sen kom dagen då Carola skulle raka av mig håret ;( ;(

Jag minns att jag grät och tårarna rann.

Carola såg på mig att det va väldigt jobbigt för mig.

Hon övertalade mig att klippa det istället, så att det ändå va några cm kvar av håret.

Jag va väldigt ledsen under hela tiden när hon klippte.

Det va en chock att titta sig i spegeln och då började jag gråta ännu mer.

Carola försökte trösta mig och sa att jag va jättefin i kort hår,

men jag tror inte att jag lyssnade så mycket på det.

Jag ville ha mitt långa ljusa hår tillbaka :(

JÄVLA CANCER!!!!!

 

 Tisdag 18 december 2001

 

Idag va första dagen med peruk (för jag vågade inte gå kortklippt till skolan) och det va jobbigt. Det kändes som alla tittade på mig och visste att jag hade en peruk på mig.

Jag tror bara att det va inbillning, men jag va så glad när skoldagen va över

och jag kunde ta bussen hem och ta av mig peruken.

Den kliade o spände och jag va rädd att den skulle åka av......

Jag överlevde dagen i alla fall!!

 

 

 

Fredag 21 december 2001

 

Folk håller på med det sista julstöket, men jag skulle ha min 3e om gång cellgift.

Jag skulle egentligen haft behandlingen igår pga. av julen,

 men mina vita blodkroppar va bara 2och det är inte bra, men idag hade dom sjunkit ännu mer till 1,6,

 så jag fick bara en 25 % dos av behandlingen.

Dom vågade inte ge mer och ja man mår precis lika dåligt ändå :( :(

 

 

 

Söndag 23 december 2001

 

Min läkare (Gun) hade inte sett min dåliga värden av mina vita blodkroppar förrän idag.

Jag va tvungen att åka in till sjukhuset. Pappa och Pia körde in mig.

Vi fick vänta en stund innan vi fick träffa Gun

 och jag kan säga att det va väldigt tyst på sjukhuset denna dagen.

Kanske inte är det första ställe man besöker på lilljulafton.

Vi blev inkallade på ett rum där jag fick reda på av Gun att jag skulle börja med Granocyte-sprutor (dom ska höja de vita) Jag fick en spruta på sjukhuset (som skulle tas i magen, aj aj aj)

 sen fick vi lova att åka hem, men först fick jag ett recept utskrivet på sprutorna

(och det va på den tiden man fick ett recept i handen, kan ni tänka er de och gult va det också)

Vi gick inom apoteket på vägen ut

och jag kan säga att jag fick frikort direkt, för dessa sprutor (5 i varje ask) kostade 4-5000 kr

(väldigt skönt att taket då va på 1800 kr, men jag minns att Pia va snäll att betalade dom.

 För min pappa har inte bankkort och kommer nog aldrig skaffa ett heller ;)....)

Nu ska vi hem och fira Jul minsann!!!!

 

 

 

 Tillbaka till Nutiden :)

Nu blir det soffläge, för är väldigt trött och sliten efter gårdagens tjejkväll.....

men det får det va värt, för det va jättetrevligt :)

Min kropp behöver väldigt mer återhämtning idag

 än den behövde innan jag genomgick min operation.

Man får lära sig att prioritera, sen vill jag ju inte behöva tacka nej när man blir bjuden på fester

och tjejkvällar eller andra trevligheter. Jag måste bara lära mig att inte planera in något på söndagen eller måndagen. Jag har inte lärt mig det ännu, men det kommer.

Jag har lärt mig att säga nej när jag inte orkar och det är inte för att va elak jag säger nej

eller inte vill träffas, det är för att jag är så förbannat trött, så jag orkar helt enkelt inte.

Så enkelt är det!! Jag hoppas verkligen att jag får mer ork i framtiden,

men idag är den begränsad och jag måste säga nej (fast jag egentligen vill säga ja till allt och alla)

 

 

Ha en fortsatt skön söndag och jag hoppas ni njuter av resten av dagen!

Va gör dig glad??

Ta reda på det och sen bara gör du de om det så bara är att gå ett varv runt huset. 

Det behöver inte va något stort....det är de små sakerna i livet som gör livet till vad det är :) 

Bara gör det!!! :) :) :)

Vi lever här och nu!!! Ta vara på livet...SNÄLLA!!

Skynda inte genom livet, du missar alldeles för mycket då.....

Stanna upp och se dig omkring,är detta de liv jag vill leva??

Är jag omringad av personer som jag älskar och som älskar mig tillbaka??

Vad ni än gör skils inte åt, somna inte som ovänner.....

Livet är för kort för att gå och va sura på varandra.

Red ut det och gå vidare!!

 

 

Det jag egentligen bara vill säga är....

LEV LIVET HÄR OCH NU!!!!

 

KRAM & KÄRLEK

Anna