"Min" kropp

Kroppen vill (kan) inte alltid som jag.....

 

 

Måndag 29 april 2002

 

Idag skulle jag magnet röntgas pga. av det ömma i kroppen.

Det va minsann inte så lätt att ta sig upp på britsen, när man hade så fruktansvärt ont :(

Det går inte beskriva hur det kändes,...Det gjorde jävligt ONT

Inte nog med det onda, sen skulle jag åka in med hela kroppen i ett lång rör.

Jag fick ett par konstiga glasögon,

som jag skulle ha på mig för att kunna se ut till röntgensköterskorna.

Det va för att man inte skulle få cellskräck så lätt (kan ju tala om att de gjorde inte så mycket nytta) Jag skulle även hålla i en gummisak som va kopplad till en slang.

Som jag skulle klämma på om jag fick panik och ville åka ut från röret.

Jag klarade av de, fast det va jobbigt :) Jag tänkte hela tiden att gör jag inte detta nu,

så får jag göra det en annan dag,....Lika bra att bita ihop!!

Det dom kom fram till från denna röntgen, va att jag hade en defus svullnad.

Det sa inte mig så mycket, men det va en svullnad i alla fall.

Så jag fick ytterligare ett smärtstillande som heter nevrontin (starka grejer)

Den ska hjälpa mot nervsmärtor, så hoppas det ska hjälpa nu!!

 

Tisdag 30 april 2002

 

Nu va det äntligen dags för hemfärd efter 5 dagars cellgift och röntgen :)

Fast att det kommer någon till mig varje dag,

så är det såååå skönt att komma hem till sin egen säng

och umgås med familjen, sen har jag det så bra att farmor och farfarbodde granne med oss då.

(ja så mycket granne man är på landet)

Jag spenderade mycket tid där (när jag va pigg nog att gå dit)<3

 Blev väldigt bortskämd hos dom...hihihi :)

Jag älskar min farmor väldigt mycket <3

Jag älskar farfar också, men han är en ängel sen flera år tillbaka <3 ;(

Saknar dig farfar <3

 

 

 

Onsdag 1 maj 2002

 

Klant är vad man är!!! Inte nog med att man har ont i benen,

så skulle jag naturligtvis ramla nerför trappan också!!

Jag snubblade på mig själv, för benen hänger inte alltid med dit jag vill....ahhhhhhh!!!!!

Så där låg jag på golvet och va så arg på mig själv,

för att jag inte ens kunde ta mig ner för en dum trappa. Jag grät av ilska och trötthet.

Det är väldigt jobbigt att ta sig framåt och ska man även ramla i en trappa,

så göra ju inte det saken bättre!!

Och dessutom få en massa blåmärken över hela kroppen, så blir man trött och frustrerad....

Jag reste mig sakta upp och tog fram genom köket och in i vardagsrummet. 

Det enda jag fokuserade på va att ta mig till soffan, så att jag kunde lägga mig ner.

För benen och ryggen värkte något så fruktansvärt.

Ingen va hemma heller som kunde trösta mig, så fick försöka trösta mig själv istället.

Tv:n får hjälpa till.....

 

 

Ju mer jag skriver desto mer minnen kommer tillbaka....

mycket blandade känslor <3

Jag behöver detta för att kunna ta mig vidare och släppa det gamla,

för jag tror faktiskt inte att jag har gjort det.

Jag har bara sopat det under mattan, men det har alltid funnits där i bakhuvudet.....

Sen att jag valt att göra det i en blogg....det har nog att göra med att

om jag bara kan hjälpa någon med vad jag gått igenom, så blir jag väldigt glad <3

Sen har flera sagt att jag ska skriva en bok om mitt liv, men det tycker jag är alldeles för stort

och sen va det någon (eller flera här också) som nämnde bloggandet.

Det tog lite tid innan jag tyckte det lät som en bra idé.

Så nu sitter jag här och skriver om mitt liv.

Det verka va några som läser min blogg av den positiva responsen jag har fått på olika håll :)

Det värmer i hjärtat <3 

och det blir jag väldigt tacksam och rörd för <3 <3 <3 :)

<3TACK<3

 

 

Kram & Kärlek

Anna