Ny behandling igen

Det va några dagar sen jag skrev något....

Jag har börjat arbetsträna och har/är varit väldigt trött om dagarna, så har inte haft orken att skriva.

I helgen blev det en tur till Stockholm med goa vänner <3

Det va precis vad jag behövde, få skratta och ha roligt :)

Nu är jag tillbaka vid datorn igen för lite skrivande...

 

 Nu återvänder jag till våren/sommaren 2002

 

Jag ska börja med en ny sorts cellgift istället för MIME-behandlingen

som gav såna smärtor, främst i benen och svullnad.

Högerbenet har blivit betydligt bättre, det vänstra är fortfarande svullet,

men är på bättringsvägen, så ska börja med den nya cellgiftbehandlingen.

Denna heter DHAP.

Tisdag 21 maj- Torsdag 23 maj 2002

 Börja med DHAP-behandlingen hos onkologen i Lund på adv. 88.

Inte mycket att säga mer än att det är väldigt jobbigt att behöva byta behandling hela tiden....

Får en hel lista med mediciner som ska plockas ut på apoteket innan hemfärd.

 

Några dagar efter behandlingen så hade jag telefonkontakt med onkologen i Lund.

Jag mådde inte bra och mådde en hel del illa.

Kände mig yr och darrig när jag ställde mig upp.

Hade även fått smärta i magen, men hade oftast ont i magen efter de behandlingarna jag fått.

Även Pia fick prata i telefon med dom i Lund.

Efter ett långt samtal, så bestämde vi att Pia som är sjuksköterska

skulle hålla koll på mig och ta blodtrycket.

Skulle jag bli sämre så skulle jag kontakta min avdelning i Kristianstad.

Jag skulle även bli kallad på CT-röntgen

 

  

Denna soffan har jag spenderat mycket tid, för här hade jag koll om det kom hem någon. 

Det va skönt att höra skrammel från köket.... 

Det kändes inte så ensamt då.

 Mitt sovrum va nämligen på övervåningen och det va jobbigt att ta sig upp och nerför trappan.

Så när jag väl hade tagit mig ner så stannade jag helst där.

Fortfarande lite rädd efter att jag ramlade i trappan.

Jag hade även turen att ha min farmor och farfar som grannar, så där va jag också en hel del.

Blev alltid så ompysslad <3 <3 <3

 

 

Det är mycket känslor som poppar upp när man skriver....
På både gott och ont, men mest gott. annars hade jag aldrig orkar skriva.
Detta är något som jag skulle gjort för längesen.
Jag har börjat inse att jag aldrig har bearbetat min första cancerperiod.
Jag hade inte det samtalsstödet (kurator m.fl.) som jag haft under denna perioden och har fortfarande.
Som tur är så hade jag mycket stöd från familjen, annars hade jag nog aldrig klarat av de.
Allt rullade på med behandlingar, röntgen, läkarbesök m.m. så det fanns inte tid
eller ork att tänka så mycket på vad man egentligen fajtades emot.
Jag förstår inte att jag varit så sjuk som jag verkligen va.
Att hela mitt vuxenliv har kretsat kring cancer på ett eller annat vis.

Jag hoppas att när jag skriver denna blogg
 så ska jag kunna ta tag i de där jobbiga tankarna som jag går och bär på.
Jag vill blicka framåt istället för i backspegeln....
och jag känner att jag är på god väg, sakta men säkert <3

Nu tänker jag avsluta skrivandet för ikväll
och krypa upp i soffan med mina katter <3
För det ger mig energi och kärlek <3

Sen vill jag tacka för att ni vill följa mig på min resa,
blir väldigt rörd och glad <3 :)

Kramar & Kärlek
Anna