fredag 25 mars 2016

Minnen & Tankar

Jag går igenom mina journaler....
 
Det känns overkligt när man läser dom
 att detta faktiskt handlar om mig och ingen annan.
Det är jag som har gått igenom allt detta
och alla dessa bakslag och byten av behandlingar och återfall på återfall....
Fast det gått så många år, så har jag fortfarande
väldigt svårt att ta in allt jag genomgått.
Ingen ska behöva gå igenom det.
Ändå drabbas människor av cancer hela tiden.....Visst forskningen går framåt,
men kan den inte gå fortare, så ingen behöver genomgå denna djävulska sjukdom.
Det drabbar inte bara den som är sjuk....Det drabbar alla nära och kära runtomkring,
som måste se på när en person tynar bort av alla cellgifter, strålbehandlingar, operationer m.m.
Man genomgår samma resa, fast på olika sätt.


Tänkte ta er tillbaka till vintern/våren 2003

Jag fick min behandling den 15 januari som vi hade kommit överens om, men jag svarade inte på behandlingen som läkarna ville, så jag skulle byta igen....och denna fick jag ett tag,
men även den gav inte de resultat som läkarna ville.
Så nu skulle jag hålla uppe med behandlingar, för det va bara 1 månad kvar tills jag skulle bli inlagd.
 
Den 2 juni skulle jag läggas in i Lund på hematologen, för stamcellstransplantation.
 
Jag har knappt några minnen från denna vintern/våren....
Det skrämmer mig lite att jag knappt minns något....
Är det för att skydda mig själv som jag inte minns eller har jag bara väldigt dåligt minne..!??
Vem vet....jag tror det är lite av varje faktiskt och det kanske är bra att inte minnas precis allt....
Jag är en person som gärna vill ha koll på läget, så det stör mig lite att jag inte kan minnas,
men jag kan tänka mig att jag vilade mycket på soffan
eller va jag hos farmor och farfar och vilade i deras kökssoffa.
Jag vet att jag tyckte det va jobbigt när det va tyst omkring mig.
Jag älskade att ligga på kökssoffan och höra farmor stöka i köket,
för då kunde jag slappna av och blunda en stund och ändå höra henne <3
Finns väl inget mer rogivande än att höra någon stöka runt i köket
och särskilt när man vet att resultatet alltid blir bra :)
Detta minns jag väldigt väl, för farmor och farfar betydde som otroligt mycket för mig
och det gör dom fortfarande.
Fast att farfar inte finns bland oss längre, så finns han alltid i mitt hjärta
och jag vet att han alltid kommer vaka över mig <3

 
 Det finns vissa delar jag inte vill ta upp under min cancerresa
och det är en viss/vissa personer som inte finns kvar i mitt liv
och som jag har raderat från mitt liv och även från min resa här på bloggen.
Så jag får berätta det ur min synvinkel utan denna/dessa personer i.
Så vissa minnen vill jag inte ta upp av personliga skäl.
Hoppas ni har förståelse för det.
Ni som känner mig vet varför och ni andra tror jag förstår <3
 
 
Nu hade jag bara den 2 juni i huvudet
och att jag skulle gå igenom denna tuffa behandling 1 gång till
(samma som sommaren 2002)
Hur mycket klarar en kropp egentligen av??
Men detta va min enda chans att bli av med min cancer
och då får man bara bita ihop och göra som läkarna säger.
Hur jävla jobbigt det än är, för jag tänker inte ge upp nu!!
Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn <3
Så är det bara!!!


Nu vill jag ta mig framåt i tiden till idag....

Ja vad händer i mitt liv just nu undrar ni kanske :)
Jag har varit på en känslomässig resa och jag har varit nere i avgrunden och vänt,
men nu har jag tagit mig upp på ytan igen och fortsätter min resa mot toppen!

När man är så långt nere så börjar man fundera mycket på livet och om det är värt att leva.
Tankar som...vem skulle sakna mig? ska livet alltid vara så här? m.m.
Tankar kan verkligen röra till det i huvudet,
men man måste bara komma ihåg att det är tankar som spelar en ett spratt.
Man känner sig liten, ensam och att ingen tycker om en.
Men om man tänker en gång till, så vet man att det inte är sant.
Jag vet att jag har personer som bryr sig om mig <3
Man måste bara påminna sig om det ibland!

Nu har jag i alla fall lämnat det mörka hålet och mår bra :)
Sen är jag inte mer än människa och kan inte vara på topp jämnt.
Jag påminns varje dag om mitt handikapp,
men jag lär mig att leva med och jag lär mig varje dag.
Jag vill inte att det ska vara ett hinder för mig i mitt liv.


Vi pratade om resor på jobbet och jag har alltid drömt om att bada med delfiner.
 Ända sen jag va liten och tittade på flipper på tv.
Just den drömmen får jag lägga åt sidan (för jag kan inte bada pga.av mitt hål på halsen)
Nu ska jag hitta en ny dröm :)
och när jag gör det, så tänker jag uppleva den direkt.
Fast egentligen när jag tänker efter så lever jag min dröm.....
Jag får jobba med vad jag älskar och det är inredning :)
Jag har en underbar Sambo, 2 katter och ett jättefint hem.
Så jag har det faktiskt ganska så bra :) <3


KRAM & KÄRLEK
ANNA 
 


söndag 13 mars 2016

Telefonen ringer

Ligger nerbäddad i soffan när jag hör att det ringer...
 
 Oftast ringer det 3-4 signaler och då vet man att det är en försäljare,
 men denna gång så va det flera signaler....
Jag ville resa mig och springa till telefonen och svara...Hej det är Anna <3
Men jag stannar upp och inser att det inte är någon mening att svara,
för tänk om personen i andra änden inte hör vad jag säger.
Det blir bara jobbigt och obekvämt då.
Jag bäddar ner mig i soffan igen och känner att tårarna börjar rinna ner för kinden...
 
 
Sorgen över att inte bara kunna ta telefonen och ringa vem som helst är oerhört stor.
Visst jag kan ringa till vissa, men då måste jag veta att dom har det helt tyst omkring sig.
Oftast får jag upprepa mig flera gånger och tillslut så orkar man inte längre.
Det tar så mycket på krafterna, både psykiskt och fysiskt.
Jag och farmor pratade i telefon 
flera gånger i veckan 
och jag saknar det så otroligt mycket
  Jag vet att hon också gör det,
för hon frågar ofta om vi någonsin kommer att kunna prata i telefon :(
Jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna prata i telefon någon gång <3
Och nu är jag så trött att jag inte orkar köra och hälsa på henne så ofta som jag vill
och denna vintern har jag varit mycket sjuk.
 
 
Jag har ständigt dåligt samvete att jag inte orka hälsa på familj
och vänner så mycket som jag hade velat.
Jag hoppas bara att jag kommer få tillbaka orken, så jag kan få tillbaka mitt sociala liv igen,
för just nu har jag inget sånt.
Den kontakten jag har med vänner och familj
är genom facebook(messenger), whatsapp, instagram, sms och tur att allt det finns :)
Facebook(messenger) och whatsapp gillar jag bäst,
för då känns det som jag "pratar" med personen i andra änden
och det är det närmaste jag kommer istället för att prata i telefon.
Så uttrycka mig genom att skriva har blivit min vardag, men det är alltid trevligare att träffas <3
Stänga in sig är inte hållbart i längden, men det är så lätt
och väldigt skönt att bara krypa upp i soffan under en stor filt och skita i allt.
 
 
Jag har gått upp i tid på min arbetsträning till 60 %
och fast att det "bara" är 1 timme extra varje dag,
så gör den timmen väldigt mycket i min vardag.
Det känns i kroppen att nu pushar jag den över min maxnivå (som är 50 %)
för jag är mer trött, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osocial, inrestress m.m. 
(listan kan göras lång)
Jag kommer på mig själv att sitta o gråta för att jag är så trött och det är inte hållbart.
Nu har det varit tuffa/känslosamma veckor, så det tar ju också på krafterna.
Sen har jag en inre stress, som äter energi......en riktig energitjuv!
Men jag måste arbetsträna över 50 % för att ha ett underlag till Försäkringskassan.
Så det är bara att bita ihop i 2 veckor till.
Nu tillbaka till soffan och min filt, för idag tänker jag bara mysa med Ville och Zingo.
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
KRAM & KÄRLEK
ANNA
 
 
 
 
 

tisdag 8 mars 2016

TRÖTT helt enkelt


TRÖTT,TRÖTT och åter TRÖTT
 
Tjatig jag är om min trötthet, men det är min vardag.
Det har blivit värre nu när jag ökat upp till 50 %
 och måste arbetsträna varje dag och då blir det 5 dagar i sträck.
Men jag ger mig inte....till slut måste det väl vända....eller???

 
Tänk va underbart det hade varit att vakna en dag och känna sig någorlunda utvilad.
Jag vet att jag alltid kommer att få leva med min trötthet,
men jag lyckades övervinna den en gång och jobbade 100 %
Nu känns det mer hopplöst, för jag är helt slut av att jobba 50 %
Jag måste på nåt vis acceptera att det är min maximala arbetsförmåga.
Hur jobbigt det än är att inte kunna få bestämma det själv, så är det så mitt liv ser ut nu.
Jag vill jobba, för jag tycker att mitt jobb är roligt och det ger så mycket.
Så jag får helt enkelt va glad för mina 50 %

 
Är så trött vissa dagar, att jag mår illa.
Men jag sköter min arbetsträning, sen får jag vila när jag kommer hem.
Hemmet blir lidande, men lite skit i hörnen har inget dött av.
Vi hjälps åt här hemma så gott det går <3
Det får va såhär nu och sen får jag bara hoppas att det blir bättre.
 
Nej nu orkar jag inte skriva om att jag är trött mer, sitter ju här och gäspar...



Sen har jag kommit ner i nån svacka och jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen :(
Det har hänt saker sista tiden (vill inte gå in på detalj, för risken att såra någon)
som jag inte trodde skulle påverka mig så negativt som det har gjort.
Mår väldigt dåligt över det, men det finns en väg ur de och den ska jag hitta!!!
Kan behöva hjälp på vägen, så har kontaktat min kurator på cancer rehab <3
Vet inte vad jag hade gjort utan henne...


Blir så arg på mig själv att jag inte bara kan släppa det.
AHHHHHHH jävla skit rent ut sagt!!!
Kan bara börja gråta för mig själv :(
Blir så trött på mig själv och tankarna går tillbaka till den jobbiga tiden på sjukhuset.
Blir arg och ledsen att jag har hålet på halsen och att det alltid kommer va där.
Det finns absolut ingenting jag kan göra för att få det ogjort eller få det att bli bättre,
 så dessa dumma tankar är så onödiga och tar så mycket energi som jag kan lägga på annat.
Det va väldigt längesen jag hade såna här tankar och känslor.
Om jag knäpper med fingrarna så kanske allt blir bra igen......eller inte....:(


Så nu har jag skrivit av mig lite dålig energi,
så nu behövs det lite positivt :)
Både måndag och tisdag har det varit stängt i butiken
som jag arbetstränar i pga. av att vi har ändrat om :)
Roligt att va kreativ....då kan jag bara gå in i min bubbla <3
Slutresultatet kommer bli kanon.
Jag slutade kl. 15.00 idag, så det va fortfarande lite kvar att göra.
Så det ska bli spännande att se det helt klart imorgon.




KRAM & KÄRLEK
ANNA