USA

Nu är jag tillbaka på banan igen...

 

 

Nu va det ett tag sen jag skrev något.....

Har ju varit i USA och sen har det tagit tid att komma tillbaka till den vanliga tidsrytmen igen,

 men nu är jag tillbaka till verkligheten igen.

Dag 1
 

Jag tänkte börja att berätta lite om USA :)

Tåget, flygresan, alla incheckningar och passkontroller flöt på bra

och vi va äntligen på väg till Jonna, Eric och lilla busfröet Molly

Vi reste med Icelandair, så det va en mellanlandning på Island,
men nästa flyg tog oss till Boston
där Jonna , Molly och Jonnas vän Megan stod och väntade på oss <3 :)

Underbar känsla att ÄNTLIGEN få träffa dom :) :)
Kramar och lite glädjetårar <3 Sen va nästa steg att hitta bilen,
för dom va inte riktigt säkra på var dom hade parkerat den,
men efter lite hit och dit så hittat vi den lilla röda hondan :)
Sen va jag oerhört stolt över mig själv att jag hade klarat av resan.
Det va som ett lyckorus som sköljde igenom mig. Känns som att jag klarar vad som helst nu :)
Men nu ska jag först och främst njuta av att ÄNTLIGEN vara här
och mysa med Jonna och Molly hela veckan <3
Vi landade vid 18.00, så det blev en lugn kväll när vi kom fram till deras hem i New Hampton.
Jag och Pia hade med oss lite prestenter bestående av
Marabou choklad, pepparkakor, knäcke och skumtomtar m.m. Sånt som inte finns i USA!!
 och vem klarar sig utan de??? Speciellt skumtomtar nu till JUL...det är ett måste :) :)
Nu väntade flera dagar av mys, bus och shopping :)



 

 

 

 Dag 2

 

Efter en natts sömn och ett försök att komma in i USA-tid gick ganska så bra.....

Första dagen bestod av lite rundvandring, lussebak och lite lite shopping på Marshalls

och sen fick vi uppdatera deras kylskåp lite med shopping inne på Walmart.

Eric kom hem på kvällen från hockeymatch med hans lag som han coachar :)

Dag 3

 

Eric lämnade Molly till preschool (som vårt dagis), så vi kunde ägna hela dagen åt shopping :) :)

Väldigt roligt att shoppa i USA :))))

Jonna körde runt på mig och Pia till alla möjliga ställen :)

Concord hette ett samhälle! Där åt vi lunch på SALs. Supergoda pizzaslices :)

Väldigt rolig dag.....bara tjejmys <3 <3

 

Dag 4
 

Molly ska till preschool, så vi passade på att shoppa idag också.

Lite lättare utan en liten busig Molly <3 :)

Idag skulle vi få hämta henne på sitt dagis.

Få se hur hon har det på dagarna :)

Idag körde Jonna runt med oss till lite olika destinationer.

Ett av destinationerna va till ett ställe som va fullt av outletbutiker,

typ Nike, Tommy Hilfiger, Levis, Ralph Lauren m.fl.

Vi hann även besöka en restaurang.

 Pia och Jonna beställde hamburgartallrik. Jag beställde Ribs m.m 

(halv portion enligt dom, men enligt mig så hade det räckte med att dela den en gång till på mitten) ;)

Så det fick bli en doggybag med mig hem och fick en trevlig liten hälsning på lådan <3 :)

Under dessa dagar har jag bara träffat på trevliga människor. Alltid glada och hjälpsamma.

Svenskar borde ta efter lite där!!!! Ett leende gör så mycket :)

och det har man alltid tillhands och det kostar inget att ge <3 <3 :)

Så LE mer!!

Dag 5

 

 Idag skulle vi ut på HIKE :)

Klädde oss varmt och packade ryggsäcken med lite goe fika :)

Vi skulle till ett ställe som hette Rattlesnake

Helt underbart vacker utsikt <3

Svårt att fånga det på bild, man måste nästan va där och uppleva det själv :)

Vi lägger oss ca kl. 21 på kvällen och vaknar ca kl. 5 på morgonen,

 så klockan va (om jag inte minns fel) ca kl. 9

Vi va själva där.

Helt magiskt <3

 

 Påfyllning i kylskåpet på Wallmart fick det också bli denna dagen :)

Vi äter och dricker dom ur huset....;)

Hittade även en mysdräkt a la miniorerna!!

Vi hann även med ett besök på gymmet

(jag fotade mest, men jag va inne på gymmet i alla fall)

och vi fick även se när Molly åkte skridskor, en riktig liten hockeytjej.

Pappa Eric är den stora idolen såklart!

Idag har det varit tjejmys på hög nivå :) <3 

 

 

  

Dag 6

 

Idag är det Thanksgiving och vi ska bli bjudna på Thanksgivingmiddag :)

Medan Eric fixar med kalkonen, så drar vi tjejer ut på en liten runda i skogen.

På vägen dit gick vi förbi en polisstation och brandstation

 

Vi hann med lite mys i soffan innan det va dags för middagen.

Efteråt så skulle jag, Pia och Jonna in till Wallmart och Outletbutikerna,

för kl. 18.00 så började black friday i de flesta butiker.

Det är väldigt stort i USA med Black Friday

Jag ville in på NIKE och fynda skor och lite kläder till Christian

 (och något till mig själv) :) 

 Dag 7-Sista dagen

 

Nu va det vår sista dag i USA, var tog denna veckan vägen??

Jag vill va kvar lite till <3 <3

Men hemresan va bokad till idag, så det va dags för hemfärd.

Jag kommer definitivt att resa tillbaka :)

Dagen bestod av packning, sista myset och lite bus också :)

Det har varit en helt fantastisk resa på många sätt

och jag kommer sakna dom så otroligt mycket <3

Bilfärden till Bostons flygplats va jobbig....

när vi började närma oss så tyckte Molly att vi skulle va kvar och inte flyga hem.

Det skär i ens hjärta. samtidigt som det värmer när ett barn säger så <3

När vi va framme och alla väskor va ute ur bilen, så skulle vi säga hej då.

Tårarna rann och det va väldigt jobbigt att säga Hej Då och inte veta när vi ses igen ;(

Men vi kommer ses igen och under tiden får vi ha kontakt på annat vis <3

 

Resan hem gick bara bra :)

Sov mesta delen av flygfärderna och det va skönt, för då gick resan lite fortare.

vid 15-tiden va vi äntligen i Bromölla och där väntade pappa på oss.

Jag blev avsläppt hemma och fick äntligen träffa Christian efter 1 vecka ifrån varandra <3

Jonna hade sagt att jag skulle försöka hålla mig vaken till ca 20-tiden

så jag kom tillbaka till svensk tid.

Det va väldigt kämpigt....tror Christian fick väcka mig va 5 minut ;) 

va överlycklig när klockan äntligen närmade sig 20 och jag kunde krypa ner under täcket!

Sen sov jag i 15 timmar i sträck....

Sen kan ni ju tänka er hur lätt de va att somna kvällen efter....

Tror aldrig mina ögon har varit så klarvakna....

Men det spelar ingen roll, för det är värt att va lite trött och klarvaken för att få träffa

 och mysa med dom under 1 veckas tid <3

 

Nu är det dags att komma tillbaka till NU-tiden!!

Denna resan har stärkt mig så otroligt mycket.

För första gången sen operationen för 2 år sen,

så kan jag säga att jag mår bra och mena det :)

Det är en underbar känsla som inte går att beskriva

och jag tänker va kvar i denna måbrakänslan så länge de går :)

För dippar kommer...det är inget man kan styra över.

Det gäller att inte falla för långt ner, så man inte kommer upp igen.

 

 

Kram & Kärlek

Anna



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Resfeber & lite Student

Nu börjar fjärilarna i magen bli väldigt stora!!!

 

På lördag flyger jag och Pia till USA för att hälsa på Jonna, Eric och Molly :)

Det ska bli så jäkla roligt :) :) :)

 

 

Väskan är packad med Marabou choklad, knäckebröd, skumtomtar m.m.

Förstår inte hur Amerikanerna klarar sig utan Marabou choklad, knäcke m.m.

och en jul utan skumtomtar finns inte!!!

Pia har även packat ner pepparkakor, glöggkryddor m.m.

Dom vet inte vad dom går miste om ;) ;)

 

 

Jag är nervös hur min kropp kommer att reagera på en flygresa

och denna resan tar ju några timmar....

men jag har ju den turen att resa med en sjuksköterska, så det kommer bli bra :)

Nog pratat om nutiden......nu går vi tillbaka några år tycker jag!!

 

 

Studentveckan juni 2002

 

Nu va det dags för studentveckan....

Yiiipppiiiieee säger säkert de flesta, men jag va inte lika glad,

för pga. av alla behandlingar jag fått under våren,

så har studierna blivit lidande så jag går inte ut med slutbetyg,

utan med ett samlat betygsdokument.

Det kändes jättejobbigt, men det va ändå roligt att kunna ta studenten med mina vänner <3

Jag kunde inte va med på alla festligheter, för jag orkade helt enkelt inte.

Det va en sorg att inte få uppleva studentveckan som den ska upplevas.....

skratt, alkohol, vänner och glädje.

 

 

7 juni va det dags för oss att ta studenten och jag hade varit iväg 

och köpt en fin vit kjol och en söt vit topp till.

Hår hade jag inget, så det fick bli peruken.

Jag hade inte varit i skolan så mycket på slutet av terminen,

så jag kunde inte studentsången (fast man borde väl kunna den)

sen vågade jag inte ta av mig studentmössan,

för tänk om håret följde med och alla fick se att jag va skallig och sjuk :(

 

 Allt började med att vi hade champagnefrukost ute i Ynde på skolan, sen skulle vi gå till kyrkan.

När alla andra skulle gå runt i centrala Sölvesborg,

så jag fick lägga mig i läraranas vilorum där det fanns en säng

som jag kunde lägga mig och vila i tills alla va tillbaka igen.

Sen va det dags att göra sig redo att "springa" ut, vi gick in i klassrummen högst upp och tittade ut genom fönsterna för att lokalisera våra familjer (jag är glad att jag har en lång pappa)

Sen va det dags att ställa sig i korridoren som sakta flyttades framåt

tills det va vår klass tur att springa ut...

Jag va jättenervös och lite ledsen att allt va slut.

Jag blev överrumplad med kramar, blommor, nallar och plakat <3

Trodde inte att så många personer brydde sig om mig.

Självklart fick man ställa sig så alla fick ta kort på mig...

Jag fick stå över att åka släp, bil genom byn med min vänner, för det fanns inte ork till det.

Sen fick jag inte bli sjuk, för skulle in på behandling veckan därpå.

Så jag fick snällt sätta mig i bilen hem med pappa o Pia....

 

 

Det va varmt ute, så vi kunde sitta i trädgårdsmöblerna

(för det skulle dröja en stund innan alla de andra gästerna kom)

Pappa hade varit ute i skogen och fixat björkris och satt upp längs med husväggen

 Det hängde självklart blåa o gula ballonger i björkriset.

Det va så fint :)

 

Jag ser ut som vilken tjej som helst, som tagit studenten. jag ser väldigt glad ut.

Det känns sorgligt att titta på dessa bilder

och se en glad tjej som försöker dölja att hon innerst inne mår väldigt dåligt.

Mitt Hb va lågt (82) och jag va väldigt trött och orkeslös, men ändå håller jag upp humöret.

Det är väl sån jag är helt enkelt....

Jag kanske är en stark person, som många försöker tala om för mig?!?!

Jag kunde likagärna bara tyckt synd om mig själv och bara gett upp,

 men då hade jag inte fått uppleva min student.....jag hade aldrig träffat Christian <3

jag hade inte fått uppleva alla roliga stunder/upplevelser jag haft med mina vänner och familj.....

listan hade blivit väldigt lång på allt jag hade gått miste om....

OM jag hade valt att ge upp!!

Men det gjorde jag inte och det gör jag fortfarande inte,

för här sitter jag och skriver om mitt liv <3

 och lever de samtidigt, fast att det är kämpigt många dagar.

Det är fler än jag som har det kämpigt!! <3

 

 

  

 

 

 

Kram & Kärlek

Anna

 

 



Ny behandling igen

Det va några dagar sen jag skrev något....

Jag har börjat arbetsträna och har/är varit väldigt trött om dagarna, så har inte haft orken att skriva.

I helgen blev det en tur till Stockholm med goa vänner <3

Det va precis vad jag behövde, få skratta och ha roligt :)

Nu är jag tillbaka vid datorn igen för lite skrivande...

 

 Nu återvänder jag till våren/sommaren 2002

 

Jag ska börja med en ny sorts cellgift istället för MIME-behandlingen

som gav såna smärtor, främst i benen och svullnad.

Högerbenet har blivit betydligt bättre, det vänstra är fortfarande svullet,

men är på bättringsvägen, så ska börja med den nya cellgiftbehandlingen.

Denna heter DHAP.

Tisdag 21 maj- Torsdag 23 maj 2002

 Börja med DHAP-behandlingen hos onkologen i Lund på adv. 88.

Inte mycket att säga mer än att det är väldigt jobbigt att behöva byta behandling hela tiden....

Får en hel lista med mediciner som ska plockas ut på apoteket innan hemfärd.

 

Några dagar efter behandlingen så hade jag telefonkontakt med onkologen i Lund.

Jag mådde inte bra och mådde en hel del illa.

Kände mig yr och darrig när jag ställde mig upp.

Hade även fått smärta i magen, men hade oftast ont i magen efter de behandlingarna jag fått.

Även Pia fick prata i telefon med dom i Lund.

Efter ett långt samtal, så bestämde vi att Pia som är sjuksköterska

skulle hålla koll på mig och ta blodtrycket.

Skulle jag bli sämre så skulle jag kontakta min avdelning i Kristianstad.

Jag skulle även bli kallad på CT-röntgen

 

  

Denna soffan har jag spenderat mycket tid, för här hade jag koll om det kom hem någon. 

Det va skönt att höra skrammel från köket.... 

Det kändes inte så ensamt då.

 Mitt sovrum va nämligen på övervåningen och det va jobbigt att ta sig upp och nerför trappan.

Så när jag väl hade tagit mig ner så stannade jag helst där.

Fortfarande lite rädd efter att jag ramlade i trappan.

Jag hade även turen att ha min farmor och farfar som grannar, så där va jag också en hel del.

Blev alltid så ompysslad <3 <3 <3

 

 

Det är mycket känslor som poppar upp när man skriver....
På både gott och ont, men mest gott. annars hade jag aldrig orkar skriva.
Detta är något som jag skulle gjort för längesen.
Jag har börjat inse att jag aldrig har bearbetat min första cancerperiod.
Jag hade inte det samtalsstödet (kurator m.fl.) som jag haft under denna perioden och har fortfarande.
Som tur är så hade jag mycket stöd från familjen, annars hade jag nog aldrig klarat av de.
Allt rullade på med behandlingar, röntgen, läkarbesök m.m. så det fanns inte tid
eller ork att tänka så mycket på vad man egentligen fajtades emot.
Jag förstår inte att jag varit så sjuk som jag verkligen va.
Att hela mitt vuxenliv har kretsat kring cancer på ett eller annat vis.

Jag hoppas att när jag skriver denna blogg
 så ska jag kunna ta tag i de där jobbiga tankarna som jag går och bär på.
Jag vill blicka framåt istället för i backspegeln....
och jag känner att jag är på god väg, sakta men säkert <3

Nu tänker jag avsluta skrivandet för ikväll
och krypa upp i soffan med mina katter <3
För det ger mig energi och kärlek <3

Sen vill jag tacka för att ni vill följa mig på min resa,
blir väldigt rörd och glad <3 :)

Kramar & Kärlek
Anna






Inför operationen

Den jobbiga väntan.....

 

Måndag 9 september 2013 och några dagar framåt.... 

 

Denna veckan blir det mycket besök från familj och vänner <3

Det känns konstigt att detta är sista veckan

som jag kommer kunna prata med min gamla-Anna-röst.... :(

Det kom någon varje dag och ibland blev det 2 besök om dagen <3

Det blev även mycket  telefonsamtal.....

Varje vecka ringde Karin (kuratorn) till mig och kollade hur det va med mig.

Blev väldigt glad att hon tog sig tid att ringa till mig, fast hon inte behövde göra de <3

Det betydde otroligt mycket för mig!

Jag va även nere på jobbet på tisdagen en sista runda innan operationen.....

Det va väldigt jobbigt och jag grät efter jag hade varit där :(
 

På onsdagen skulle jag ner och gå igenom operationen och skrivas in inför nästa vecka.

Fick träffa läkarna som ska operera på mig.....

Fick sitta på en stol och sen satt alla i en halvcirkel runt mig. Kändes helt overkligt.

Det är inte jag som sitter här.... Det är inte jag som ska genomgå denna operationen,

men det är ju jag som sitter här och det är jag som ska opereras :(

Tårarna rinner nerför kinderna.....Jag vill bara hem och glömma allt detta för en stund :(

Bara krypa upp i soffan och mysa med Christian och va "frisk" för en liten stund....

man kan väl få låtsas lite, bara en liten stund.

Jag har levt med denna sjukdom i hela mitt vuxna liv (med en del uppehåll)

Jag trodde jag skulle få va frisk nu, när jag äntligen fått ordning på allt i livet!!

FUCKING JÄVLA CANCER!!!!!!!

Jag ville va kvar i denna veckan länge, för jag ville inte att den ska ta slut...

Söndagen kom ändå och denna veckan gick mot sitt slut......

 

Nu va det ny vecka och på onsdag ska jag opereras :( :( :(

 

Måndag 16 september 2013

 

Sista dagen hemma, för imorgon ska vi köra till Lund tidigt.....ska träffa väldigt mycket folk.

Logoped, dietist, kurator, kontaktsköterska, läkaren m.fl.

Jag lyssnade på alla, men jag minns inget av det dom sa.

Tyckte dagen skulle gå jättesakta, men tillslut va Christian tvungen att åka hem

och jag fick panik och började gråta...kändes som jag inte fick luft

och jag ville inte släppa taget om Christian....

Jag va jätterädd för operationen :(

men nu va jag tvungen att säga hejdå till Christian och vi ses ju snart igen.

Vi skulle ringa till varandra sen och säga god natt <3

Det kom in en sköterka med sjukhuskläder och desinfektionsvampar.

För jag skulle duscha nu på kvällen och en gång tidigt på morgonen.

Efter dusch och ombyte började jag ringa runt till alla....

Christian ringde jag till sist, för jag visste att jag skulle gråta så mycket då

och jag hade inte orkat prata med någon efter de.....

Det va ett av de jobbigaste samtal som jag haft i mitt liv :(

Det va sista gången jag kunde säga Jag älskar dig till Christian med denna rösten

 och det skulle dröja minst 4 månader innan jag skulle kunna prata överhuvudtaget.

Det går inte beskriva känslan :( :( och jag hoppas att ingen ska behöva uppleva den!!!

Vi avslutade samtalet som vi alltid gör med

<3JAG ÄLSKAR DIG<3

Jag kommer aldrig glömma detta samtal.....

 

Nu är det dags att äta lite middag
 med kärleken i mitt liv <3
Sen blir det soffläge resten av kvällen.....

Kram & Kärlek
Anna

 

 

 

 

 

 

 

 



Fjärilar i magen

Nervositeten börjar komma krypande.....

 

Idag har jag firat min älskade pappa på Fars-dag <3

Vi va ute och åt på restaurang (Jag, pappa, Pia, Jennie & Nikke)

Är fortfarande mätt.....mumsig kalkonmiddag med äppelpaj och vaniljssås till efterrätt.

Om man orkade så fanns det budapestrulle och kaffe också...:)

Jättemysig Söndag <3 :)

 

 

Jag hade tänkt fortsätta min cancerresa del 1 idag,

men jag är så trött efter att ha sovit dåligt i natt och varit iväg hela dagen.

Börjar även bli väldigt nervös inför morgondagen....

men det är en förväntansfull nervositet :)

 Fjärilar i magen....

Jag har såna höga krav på mig själv och det är väldigt tröttande....:(

Det är bra att ha krav, men bara till en viss gräns.

Jag vet att jag kommer fixa de :)

Ska bli så roligt att komma ut i arbetslivet igen och ta hand om kunder.

Slå in fina paket, packa upp varor och hålla det snyggt och fint i butiken.

Det är där jag hör hemma....

INTE liggandes på soffan och titta på pantertanter!!

 

 

Jag har i alla fall hittat lite fler bilder :)

En pusselbit i taget....det är ett stort pussel att lägga,

så all hjälp jag kan få med bilder och berättelser är guld värt.

För det är inte så lätt att minnas allt vad som hände för 13-14 år sen.....

Men när jag får resten av journalerna,

 så tror jag en del frågetecken kommer att bli besvarade :)

 

 

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med mina 2 kattälsklingar <3

Den kärleken man får från sina djur är obeskrivlig.....

Villkorslös kärlek <3 <3 <3

Vet inte vad jag hade gjort utan dom....

Ville (svart/vita) lämnar nästan aldrig min sida <3

 

 

 

Kram & Kärlek

Anna