Nu börjar fjärilarna i magen bli väldigt stora!!!
På lördag flyger jag och Pia till USA för att hälsa på Jonna, Eric och Molly :)
Det ska bli så jäkla roligt :) :) :)
Väskan är packad med Marabou choklad, knäckebröd, skumtomtar m.m.
Förstår inte hur Amerikanerna klarar sig utan Marabou choklad, knäcke m.m.
och en jul utan skumtomtar finns inte!!!
Pia har även packat ner pepparkakor, glöggkryddor m.m.
Dom vet inte vad dom går miste om ;) ;)
Jag är nervös hur min kropp kommer att reagera på en flygresa
och denna resan tar ju några timmar....
men jag har ju den turen att resa med en sjuksköterska, så det kommer bli bra :)
Nog pratat om nutiden......nu går vi tillbaka några år tycker jag!!
Studentveckan juni 2002
Nu va det dags för studentveckan....
Yiiipppiiiieee säger säkert de flesta, men jag va inte lika glad,
för pga. av alla behandlingar jag fått under våren,
så har studierna blivit lidande så jag går inte ut med slutbetyg,
utan med ett samlat betygsdokument.
Det kändes jättejobbigt, men det va ändå roligt att kunna ta studenten med mina vänner <3
Jag kunde inte va med på alla festligheter, för jag orkade helt enkelt inte.
Det va en sorg att inte få uppleva studentveckan som den ska upplevas.....
skratt, alkohol, vänner och glädje.
7 juni va det dags för oss att ta studenten och jag hade varit iväg
och köpt en fin vit kjol och en söt vit topp till.
Hår hade jag inget, så det fick bli peruken.
Jag hade inte varit i skolan så mycket på slutet av terminen,
så jag kunde inte studentsången (fast man borde väl kunna den)
sen vågade jag inte ta av mig studentmössan,
för tänk om håret följde med och alla fick se att jag va skallig och sjuk :(
Allt började med att vi hade champagnefrukost ute i Ynde på skolan, sen skulle vi gå till kyrkan.
När alla andra skulle gå runt i centrala Sölvesborg,
så jag fick lägga mig i läraranas vilorum där det fanns en säng
som jag kunde lägga mig och vila i tills alla va tillbaka igen.
Sen va det dags att göra sig redo att "springa" ut, vi gick in i klassrummen högst upp och tittade ut genom fönsterna för att lokalisera våra familjer (jag är glad att jag har en lång pappa)
Sen va det dags att ställa sig i korridoren som sakta flyttades framåt
tills det va vår klass tur att springa ut...
Jag va jättenervös och lite ledsen att allt va slut.
Jag blev överrumplad med kramar, blommor, nallar och plakat <3
Trodde inte att så många personer brydde sig om mig.
Självklart fick man ställa sig så alla fick ta kort på mig...
Jag fick stå över att åka släp, bil genom byn med min vänner, för det fanns inte ork till det.
Sen fick jag inte bli sjuk, för skulle in på behandling veckan därpå.
Så jag fick snällt sätta mig i bilen hem med pappa o Pia....
Det va varmt ute, så vi kunde sitta i trädgårdsmöblerna
(för det skulle dröja en stund innan alla de andra gästerna kom)
Pappa hade varit ute i skogen och fixat björkris och satt upp längs med husväggen
Det hängde självklart blåa o gula ballonger i björkriset.
Det va så fint :)
Jag ser ut som vilken tjej som helst, som tagit studenten. jag ser väldigt glad ut.
Det känns sorgligt att titta på dessa bilder
och se en glad tjej som försöker dölja att hon innerst inne mår väldigt dåligt.
Mitt Hb va lågt (82) och jag va väldigt trött och orkeslös, men ändå håller jag upp humöret.
Det är väl sån jag är helt enkelt....
Jag kanske är en stark person, som många försöker tala om för mig?!?!
Jag kunde likagärna bara tyckt synd om mig själv och bara gett upp,
men då hade jag inte fått uppleva min student.....jag hade aldrig träffat Christian <3
jag hade inte fått uppleva alla roliga stunder/upplevelser jag haft med mina vänner och familj.....
listan hade blivit väldigt lång på allt jag hade gått miste om....
OM jag hade valt att ge upp!!
Men det gjorde jag inte och det gör jag fortfarande inte,
för här sitter jag och skriver om mitt liv <3
och lever de samtidigt, fast att det är kämpigt många dagar.
Det är fler än jag som har det kämpigt!! <3
Kram & Kärlek
Anna
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar