Sista tiden

 

Ja vad har hänt sista tiden,

en hel del faktiskt.....

 

 Ja vad har jag då hunnit med sen sist :)

Jag har avslutat min arbetsträning på Jennifers presentbod.
Det va inte meningen att jag skulle va där helt enkelt.

Jag hade varit i kontakt med en annan butik i Karlshamn denna gången.
Skulle dit och presentera mig och berätta lite om mig själv (det jag inte redan berättat på fb) :)
För att göra en lång historia kort,
så bokade jag ett möte med hjälp av min jobbcoach, som också skulle närvara vid mötet.

Den 15 december va det äntligen dags för mötet
och ni som känner mig vet att jag ALDRIG (eller ytterst sällan försover mig)
men just denna dagen så ringde inte klockan
och jag vaknade 08.45 och skulle va i Olofström kl. 09.00.
Det tar ca 20 min att köra dit. Så fick lite panik!!!
Fick skicka iväg ett sms snabbt till Anne (min jobbcoach) och snabbt hoppa i kläderna,
borsta tänderna och försöka göra mig någorlunda respektabel.
09.15 va jag i Olofström (där mötet skulle va) Tyckte ändå jag lyckades ganska bra,
men jag skämdes och det va ju inte det bästa intrycket hon fick av mig.
Men det va ingen fara....det blev ett gott skratt.
Hon ville fortfarande att jag skulle komma och arbetsträna :)
Så vi bestämde att jag skulle börja den 11 januari,
för nu va det jul och nyår och massa röda dagar....

Så nu skulle jag bara ta det lugnt och förbereda mig inför den 11 januari.
Julen flöt på och Nyår närmade sig......
men den 28 dec började jag känna mig lite krasslig och hostade mycket.
Jag hade en inbokad tid till min läkare på ÖNH dagen efter
och då kunde hon ta prover,så det inte va något annat.
Alla prover såg bra ut, så fick utskrivet hostmedicin.
Måste ju bara bli frisk till Nyår (va min plan i alla fall)
men nyårsafton kom och jag va sämre nu än i början på veckan,
så det fick bli soffläge för min del, med katterna som sällskap.

Jag skickade iväg Christiantill festen vi va bortbjudna till,
(fick tjata lite minsann, för han tyckte de va synd att jag skulle sitta själv på nyårafton)
Om han skulle suttit kvar hemma, så hade 2 personer haft en tråkig kväll
(för jag va inget roligt sällskap)
Då tyckte jag att de va bättre att en av oss kunde få ha en trevlig kväll :) <3
Vi ringde till varandra vid tolvslaget, så vi firade in nya året ihop på telefon i alla fall <3 <3

Min kväll bestod av att hosta och suga slem, hostade så otroligt mycket
så jag trodde lungorna skulle följa med upp!!
Va nära att åka in till akuten, men då får jag någon jourläkare
som kanske inte vet nåt om mina bekymmer....
Jag rådfrågade Pia lite (som är sjuksköterska) och om jag hade mycket feber
så skulle jag ju självklart åka in, annars kunde jag vänta till måndagen.
Hon kunde tyvärr inte komma och kolla till mig, för hon låg själv sjuk med feber
Så jag fick gå på känsla och jag ville helt enkelt inte in och sätta mig på akuten.
Jag ville bara att helgen skulle gå fort så jag kunde kontakta min läkare på måndagmorgon.

Måndagmorgon kom och jag kunde äntligen skicka iväg ett mail till ÖNH (öron-näsa-hals)
och  jag fick en akuttid samma dag :)
Så skönt, nu skulle jag äntligen få hjälp!!
Proverna va bra denna gången också, så någon penicillin blev det inte.
Det hjälper ju inte mot virusinfektioner ändå.
Men jag fick med mig en inhalator (inhalerar koksalt)med mig hem
(tack vare underbara Annika som är en av mina kontaktsköterskor,
som tyvärr ska sluta nu i månadskiftet.)
så att slemmet i lufstrupen skulle bli lättare att hosta upp.
Fick även slemlösande utskrivet.
Nu skulle jag väl bli frisk!!!

Jo jag blev bättre framåt helgen, så vi hade 40-årskalas för Christian.
Kanske inte va det smartaste jag har gjort, men ville inte skjuta upp kalaset <3
Det kändes som viruset va på väg att lämna kroppen, men så fel jag hade.....
De bara tog en liten paus för att komma tillbaka igen!!
Jag inhalerade och åt slemlösande om vart annat.
Det hjälpte ju för stunden, men sen va det likadant igen,
med segt slem och hosta som en idiot för att få upp det :(
Jag ville bara ge upp vid detta laget......
kändes som jag va tillbaka i sjukhussängen efter operationen.
Kände mig maktlös och jag hatar den känslan!!
 

 

Började ifrågasätta mitt val av att börja arbetsträna i en butik.

Vad tänkte jag på när jag bestämde det??

Att bli utsatt för kommentarer varje dag och folk som tittar.

 Förklara varför man pratar så tyst och hest.

Hade ju faktiskt varit mycket bättre om jag hade suttit på en kontor

eller i en källare där ingen ser mig, men vill jag verkligen det??

 

 

Jag brinner för inredning :) <3

och att jobba med det varje dag är ju en dröm

som har slagit in en gång när jag jobbade på Mairo

och nu slår den in igen när jag får arbetsträna på Ylvas <3

Tänk att få jobba med det man älskar varje dag....

då får man stå ut med lite kommentarer

och lära sig att hantera dom kommentarerna som kommer.

Oftast är det okunskap hos personen som frågar och fråga får man gärna göra.

Men att påstå saker gillar jag inte....

att jag har rökt, så får typ skylla mig själv

(detta har inte med rökning att göra och jag röker inte

och har inte gjort det heller mer än några gånger när jag va 14-15 år)

Folk som säger att jag ska va tyst och "spara" min röst, men jag pratar ju alltid såhär.

Jag har inte så mycket att välja på.

Väldigt sårande att be en person att va tyst.

 Jag går inte fram till folk som låter lite hesa att ber dom att va tysta och spara sin röst.

Har du gjort det någon gång till en vilt främmande människa??

 

 

 

 Fråga mig om du undrar något (och låt mig prata till punkt),

men påstå inte saker och vad ni än gör be mig inte att va tyst!!

Jag är ingen tyst person (fråga min sambo)

Jag har bara haft oturen att drabbas av cancer och oturen att drabbas en gång till av cancer.

Det betyder inte att jag är mindre värd för det <3

Jag har bara andra förutsättningar nu än vad jag hade innan operationen

och jag kämpar varje dag med att försöka göra livet så bra som det bara är möjligt.

Sen ibland (eller ofta) kraschar man, men det får man göra bara man reser sig igen!! <3

 

 

Jag är en helt vanlig tjej med ett hål på halsen och sen pratar jag lite annorlunda

 och att jobba i en inredningsbutik är min dröm och jag vill inte att den drömmen ska krossas.

Som tur är så är jag en ganska så stark person,

men det finns dom som inte är lika starka som jag, som kanske gömmer sig hemma

 (finns stunder jag också gör det)

Mitt hem är min trygghet och det är lätt hänt att man stänger in sig,

men det finns ett liv utanför dessa fyra väggar också <3

Glöm inte det!!

  

 

Va hos läkaren förra veckan och tog nya prover och dom va bra denna gången också, men det lät lite konstigt i höger lunga. 

Så antagligen va det lunginflammation 

och nu fick jag pencillin i 10 dagar

 (blir klar på lördag)

Jag har svårare att bli av med virus 

och har jag otur så leder det till lunginflammation eller nåt sånt.

Så nu får jag tänka lite mer vem jag träffar 

och vara lite mer försiktig i framtiden, 

för detta vill jag helst slippa uppleva igen.

Nu har jag iallafall äntligen börjat 

arbetsträna på Ylvas i Karlshamn 

och jag trivs väldigt bra :)

Roligt att vara tillbaka i en butik igen :) :)
 

KRAM & KÄRLEK

Anna