Dagarna efter

De första dagarna efter...

 

Operationen tog ca 10-12 timmar
och de va 3-4 läkare som opererade på mig.
Det dom gjorde va att koppla om luftstrupen så den kom ut i ett hål på halsen (där jag andas nu),
opererade bort struphuvudet, stämbanden, matstrupen, halva sköldskörteln m.m.
Pga. att dom va tvungna att ta bort hela matstrupen, så fick min magsäck bli min nya matstrupe.
Så den drog dom upp (så min magsäck är nu långsmal med en liten säck i slutet)
 och fästes i nedre delen av tungan.
Sen fick dom möblera om lite i mig...gallan va tvungen att följa med upp...

 Jag låg först på IVA (intensivsvårdavdelning)
 och där minns jag väldigt lite, men ska dela med mig av det jag minns i alla fall!
 

Jag sov nog mest första dagen, men har ett svagt minne av att Christian ringde
Sen att det kom in en sköterska till mig och frågade om han kunde komma.
Först då blev jag medveten om att jag inte kunde prata.

Han frågade om jag orkade med besök och jag bara skakade på huvudet.

Jag va så otroligt trött att det kändes inte någon mening att Christian
skulle köra så långt bara för att se på när jag sover
och full med slangar över hela kroppen och massa maskiner kopplade till mig.

 

Allt kändes väldigt overkligt....jag hörde folk som sprang fram och tillbaka, massa surrande ljud,

men jag orkade inte hålla ögonen öppna.

Dagen efter så tvättade dom av mig när jag låg ner (inget jag rekommenderar)

och satte nån hemsk mössa på huvudet som skulle göra håret rent. (läs strävt som svinto)

men dom ville bara väl och det va skönt när hon masserade huvudet :)

Sen skulle jag resa mig upp ur sängen och det va inte det lättaste, för jag hade ingen kraft i kroppen. Att bara ta sig från liggande till sittande ställning va ett helt företag,
 men tillslut så stod jag på golvet i några sekunder.
Sen fick jag lägga mig ner, för det tog musten ur mig.

Idag kom Christian ner till mig <3 Så skönt att se honom, men jobbigt på samma gång.

För livet skulle inte bli som innan,
men att han satt där bredvid mig gjorde det lättare att kämpa på.
Han är mitt allt <3

Jag kunde ju inte prata så jag hade ett block och penna när jag ville få något sagt.
Jag minns inte vad vi pratade om eller hur länge han va där.
Som Christian har berättat för mig, så sov jag mesta delen av tiden.

 

Det är väldigt svårt att beskriva hur det är att inte kunna prata.

Hur mycket jag än försökte förbereda mig på det, så går det inte att förbereda sig på hur det ska bli.

Jag har haft andra försluster i mitt liv,
 men att dom tar rösten ifrån mig är absolut det värsta jag varit med om.

Det är du, din identitet.....vem är man utan sin röst??

Hur skulle jag kunna leva vidare utan min röst.....vem är Anna då??
Det svaret hade jag inte då.....Nu nästan 2,5 år senare så börjar jag hitta tillbaka till Anna igen,
men till en ny Anna....En som vågar säga vad hon tycker o tänker.
Jag lever HÄR och NU!!  En dag i taget (jag försöker i alla fall)

Jag har ett handikapp, som jag hade gjort ALLT för att slippa,
men den erfarenheten jag har (fast den va väldigt dyrköpt) vill jag inte bli av med.
Hade bara velat ha den på ett annat sätt....tyvärr får man inte välja här i livet,
men jag tycker att få cancer 1 ggr och sen få tillbaka det flera gånger räcker.
Jag hade inte behövt få det igen!
Men hade inte jag drabbats, så hade någon annan gjort det.
Jag önskar inte någon detta skit (rent ut sagt, fast det är fantastiskt vad läkare kan göra)
och jag hoppas att ingen ska behöva genomgå det som jag gått/går igenom.
Just den operationen jag genomgick drabbar bara 0-1 (max 2)om året.
Jag fick den va pga. av att jag strålats för mycket mot halsen
(va tvungen att göra det annars hade jag inte blivit frisk från min första cancer)
Livet suger ibland!!!

Jag kunde väl i alla fall fått behålla rösten...
det hade väl inte varit för mycket begärt eller hur?? ;)

 

 

Jag fick (kunde inte) varken äta eller dricka.

Va som en öken i munnen, så dom hade som en klubba med nått slags skumgummi på toppen

som man stoppade i vatten och sen kunde man suga på den, men fick inte svälja vattnet.

Hade även ett spray som jag kunde spraya i munnen.
Det jag ville va att ta en stor klunk vatten och slippa torrheten i munnen!!!
Men det fick jag inte innan allt hade läkt i halsen.
Så tills dess så fick jag suga på mina skumgummiklubbor och spraya munnen.

Va även fruktansvärt varm (jag är en frösen person i vanliga fall)

Så dom fick sätta in en liten bordsfläkt till mig, så jag kunde få lite sömn.

Mer än såhär minns jag inte.....Allt annat som hände på IVA är blankt.
Men jag är rätt övertygad om att jag sov väldigt mycket.....
hade ju ändå gått igenom en av det största operationen som utförs
Då får man va lite trött tycker jag <3
 

Snart va det dags att åka upp till avdelningen, men det berättar jag mer om längre fram.

Nu ska jag lägga mig lite i soffan och slötitta lite på Tv :)

 

 

 

 KRAM & KÄRLEK
Anna