Den 8:e behandlingen

Den 8:e och sista cellgiftsbehandlingen....

 

Fredag 1 mars 2002

 

Jag har inte skrivit om varenda behandling, för det händer samma sak varje gång.

Jag åker in, tar prover....får min behandling, sen åker jag hem och mår skit.

Jag har mått sämre och sämre....kroppen tar ju mer och mer stryk av cellgifterna.

Håret har jag tappat helt och då menar jag ALLT hår,

inte bara det på huvudet Tex ögonbryn och ögonfransar m.m.!!

Nu va det i alla fall dags för den 8:e och sista behandlingen!

Jag ville bara få denna dagen överstökad, så att jag kunde börja med strålbehandlingarna.

Det känns så skönt att det bara de kvar och att jag sen skulle va frisk från cancern :)

Det kanske inte är så bara, men man måste försöka hålla humöret uppe ibland....

så gott det går i alla fall.

 

Detta va en av de bilder jag hittade som jag va utan hår,
 men jag tror inte att tiden stämmer helt, men typ såhär såg jag ut i alla fall.

 

Tisdag 5 mars 2002

 

Idag ska jag in på sjukhuset och röntgas. Det skulle göras innan strålbehandlingen,

för att se så att körtlarna har minskat som dom ska.

 Min familj hjälps åt att skjutsa mig till sjukhuset och idag va det pappas tur att följa med.

Pappa och sjukhus funkar inte så bra ihop,

för han somnar nästan så fort han går innanför dörrarna till sjukhuset

 (i alla fall när han lyckats hitta en stol) men jag älskar honom ändå :)

 

 

Torsdag 14 mars 2002

 

Idag ska jag till sjukhuset i Lund och träffa en läkare som heter Anita Gustavsson.

Både pappa och Pia ska följa med denna gången,

för det va första gången som jag skulle träffa denna läkaren.

Jag fick reda på att hon va en av de duktigaste läkarna på just min cancer.

Hon hade mycket erfarenhet och jag fick förtroende för henne direkt (tror vi alla fick det)

Jag kände mig glad och lättad över att jag hade fått en sån kompetent läkare.

För from nu så är det hon som har det stora ansvaret för mig.

När alla frågor va ställda och Anita hade undersökt mig klart,

så skulle jag läggas in på patienthotellet (som ligger på sjukhusområdet)

 Det va bland det minsta hotellrum jag någonsin hade sett.

Jag fick lite smått panik (cellskräck)

Pappa och Pia tyckte det va hemskt att behöva lämna mig där,

men dom hade ju inget val.

Jag grät när dom skulle köra och ett stund efter,

sen tog jag fram mitt STORA Toblerone och kröp upp i sängen.

Mumsa choklad och lite tv på de, så ska detta också gå...

Imorgon kl. 08.15 ska jag vara på strålbehandlingseneheten,

för att genomgå förberedelser inför mina behandlingar.

 

 

Fredag 15 mars 2002

 

Upp tidigt för att hinna duscha

och äta frukost innan kl. 08.15....GÄÄÄÄSP

 En sköterska ropade upp mitt namn och visade in mig i ett rum. Först skulle jag ställas in rätt, sen skulle dom göra en mask med massa hål i, som jag skulle ha på mig under strålbehandlingen.

 Den är personlig för just mig, så dom fick forma den direkt på mig....

Sen under behandlingen så kommer dom spänna fast den på britsen (eller va det kallas)

så att jag verkligen inte kan röra på mig. För man måste ligga helt still!!!

Nu trodde jag att allt va klart, men där hade jag fel...

För jag va tvungen att röntgas med masken på mig, så att jag låg bra och va rätt inställd

(det handlar om millimeter...det är väldigt noga,

för man vill inte stråla ett större område än vad som behövs)

När jag äntligen va klar så va jag tvungen att checka ut från mitt rum,

för fick inte va på rummet efter kl. 12 och Björn kunde inte komma förrän kl.14

Jag hittade en soffa som jag kunde sitta och vänta i.

 Sen fanns det flera tidningar, så tiden gick rätt fort ändå :)

Nu va denna dagen avklarad,

så nu vad bara att vänta på att strålbehandlingarna skulle sättas igång....

 

 

 

 

 

Nej nu har jag suttit vid datorn alldeles för länge,

så nu får det blir lite soffmys och kvällsfika.

 

Kram & Kärlek

Anna